Botswana, Indien, Vietnam är länder som vi för inte så länge sedan kallade u-länder. Nu kallar vi dem tillväxtmarknader. Det var länder som vi ansåg var i behov av vår goda vilja för att överleva. Genom biståndet betalade vi av på vårt dåliga samvete.

"Vi tar vårt ansvar och kompenserar dessa länder vars samhällen vi i västvärlden sugit ut", löd retoriken på 70- och 80-talet. Men det var då det.

Med finanskrisen 2008 blev det uppenbart att i-ländernas lånefinansierade tillväxt nått sitt slut. Medan tillväxtekonomierna fortsätter sin resa måste de mogna länderna nu spara sig ur krisen, eftersom långivarna har tappat tålamodet.

Den ekonomiska kris som flera mogna ekonomier idag går igenom har många tillväxtmarknader redan passerat, exempelvis de asiatiska tigrarna under slutet av 90-talet och Argentina i början av 2000-talet. De har dragit erfarenheter och reformerat. Nu är turen kommen till OECD-länderna - reform or die!

Vilken ekonomisk betydelse har då dagens tillväxtmarknader jämfört med de mogna ekonomierna som ingår i OECD? För att få perspektiv på utvecklingen har tidningen The Economist jämfört den ekonomiska storleken av de ursprungliga medlemmarna av OECD, exklusive Turkiet, med alla övriga länder, inklusive länder som "mognat", exempelvis Sydkorea och Israel.

Enligt denna uppställning uppgick utvecklingsländernas samlade BNP till 38 procent av den globala BNP:n 2010. För 20 år sedan uppgick siffran till hälften. Men om hänsyn tas till köpkraften, det vill säga att lägre priser i fattiga länder ökar köpkraften, uppskattas tillväxtekonomiernas samlade BNP till 54 procent av världsekonomin. Mest imponerande är kanske att 75 procent av den globala tillväxten de senaste 10 åren har kommit från utvecklingsländerna.

Dessa länder står nu för drygt 50 procent av den globala exporten, 1990 var samma siffra 27 procent. Förra året attraherade gruppen över hälften av världens utländska direktinvesteringar. Numera är det inte bara billig arbetskraft som lockar utländska investerare utan lika mycket växande hemmamarknader.

Men det är framförallt inom råvarusektorn som tillväxtländerna dominerar: de konsumerar 60 procent av världens energi, 65 procent av världens koppar och 75 procent av världens stål. Och efterfrågan kommer att öka. Exempelvis förbrukar tillväxtländerna 55 procent av världens olja, men den genomsnittliga konsumtionen per person är mindre än 20 procent av OECD-snittet.

Även de globala investeringarna genomförs till mer än hälften i tillväxtländerna. Exempelvis investerar USA 16 procent av sin BNP medan Kina investerar 49 procent. Av vikt för den gamla världens bilbolag är att mer än vartannat fordon nu säljs i tillväxtländerna, och att Kinas bilmarknad nu är världens största. De gamla u-länderna står också för 82 procent av världens alla mobilabonnemang.

Ett markant skifte har även skett inom företagssektorn. År 1995 kom endast 4 procent av världens 500 största bolag från tillväxtekonomier - idag är den siffran 25 procent.

Men inom ett avgörande område har den gamla industrialiserade världen vuxit sig allt starkare: skuldsättning. Väst står idag för 83 procent av världens statliga skuldsättning, tillväxtmarknaderna för 17 procent. Denna skuldbörda kommer tynga den "rika världens" tillväxt. Samtidigt kommer den "fattiga världen" kännetecknas av låg skuldsättning och en gynnsam demokratisk utveckling med stora möjligheter till produktivitetsvinster.

Synen på de gamla u-länderna förändras. Ett tecken var när Aktuellt i våras sände reportageserien Det nya Afrika. Den positiva ekonomiska och sociala utvecklingen lyftes fram. Kontrasten mot tidigare skildringar av Afrika som en kontinent utan hopp var tydlig. Länder som tidigare var tröstlösa mottagare av bistånd har blivit tillväxtmotorer som efterfrågar svenska företags varor och tjänster. Vem vet, kanske Live Aid Galan 2030 äger rum i Johannesburg, till förmån för de fattiga länderna i Sydeuropa; Grekland, Portugal och Spanien.

Aktiespararen bör

dock tänka på att hög tillväxt inte per automatik medför stigande börskurser. Andra faktorer som påverkar är ränteläget, politisk osäkerhet, inflödet av utländskt kapital, värderingar etc. Undvik regionfonder som har gått starkt - små marknader blir ofta dyra.

Välj globala

emerging marketsfonder med historisk bra avkastning, exempelvis Skagens Kon Tiki. Även gamla hederliga svenska verkstadsbolag som Sandvik, Atlas Copco och SKF ger god exponering mot tillväxtmarknader. Lycka till!