För 30 år sedan bodde 80 procent av kineserna på landet. Idag bor varannan kines i en stad. Den massiva inflyttningen till städerna har inneburit ett enormt bostadsbyggande och har varit den kanske viktigaste drivkraften bakom den ekonomiska tillväxten i Kina.

Vi har lärt oss att kinesisk tillväxt enligt någon slags naturlag är cirka 10 procent per år. Tillväxttakten innebär att landet blir världens största ekonomi runt 2020. Redan idag är den kinesiska bilmarknaden världens största.

Landet konsumerar ungefär 50 procent av världens produktion av järnmalm, betong och kol och den kinesiska fastighetsmarknaden förbrukar lejonparten.

Närmare 40 procent av stålet går åt till byggandet av nya fastigheter. Men om man inkluderar hemelektronik och andra fastighetsrelaterade sektorer konsumerar fastighetssektorn närmare två tredjedelar av den kinesiska stålkonsumtionen. Och mer blir det.

Enligt den senaste femårsplanen ska 36 miljoner nya lägenheter byggas - mer än Storbritanniens totala fastighetsbestånd. Syftet med dessa subventionerade bostäder är att underlätta inflyttningen från landet till städerna, där arbetena finns.

Genom att erbjuda billiga bostäder hoppas även myndigheterna minska sparandet för köp av en bostad och därmed stimulera den inhemska konsumtionen.

Med andra ord påverkar utvecklingen av den kinesiska fastighetsmarknaden såväl australiensiska gruvarbetare som tyska verkstadsexportörer som svenska konsumenter.

Ett krav för att Kina ska kunna behålla sin höga tillväxt är fortsatt inflyttning till städerna. Hittills har Kina levt på billig arbetskraft som flyttat in från landsbygden, men nu står landet inför en enorm demografisk omvälvning.

Enligt vissa experter kommer antalet 20-24-åringar att halveras inom tio år. Inom 20 år kommer antalet personer över 60 år att fördubblas och uppgå till 25 procent av befolkningen. Kina är på väg in i "Lewis turning point", vilket innebär att när utbudet av arbetskraft från landsbygden sinar, stiger industrilönerna kraftigt. 

De senaste årens bostadsbyggande har finansierats via stigande fastighetspriser. Nu varnar dock flera ekonomer för en annalkande fastighetskrasch.

För att stimulera ekonomin under den globala finanskrisen lånade det kinesiska banksystemet ut 4 triljoner yuan, vilket motsvarar ca 65 procent av landets BNP.

Mycket av utlåningen gick till statsägda bolag, som använde land som säkerhet. Om fastighetspriserna faller kommer bankernas säkerhet minska i värde och skulle kunna bidra till en bankkris.  Därtill har en stor del av lokala myndigheters intäkter kommit från försäljning av mark till byggbolag för exploatering. Även denna intäktskälla skulle givetvis drabbas om Kina hamnar i en fastighetskris. Viss statistik tyder på att markförsäljningen har bromsat in.

Nouriel Roubini, även kallad Dr Doom, världsberömd amerikansk ekonom och evig pessimist pekar på att Kina under finanskrisen ökade sina investeringar i infrastruktur från 42 procent 2008 till 50 procent 2010. Hans bedömning är att inget land kan genomföra investeringar av den storleken utan att det leder till enorm överkapacitet och ett växande berg av dåliga lån.

Statistik över den kinesiska fastighetsmarknaden är dock svårtolkad och ibland bristfällig. Men för varje makroekonom med lite större ambitioner krävs en grundläggande förståelse och insikt om denna - världens viktigaste marknad. För när den nyser kan du och jag drabbas av svår influensa.