Mycket har sagts och skrivits om att den amerikanska dollarns tid som hårdvaluta, att den tiden snart är över. BIlden bekräftades senast av ratinginstitutet Standard & Poors hot om nedgradering av amerikanska statspapper.

Men det finns ett antal faktorer som gör att "the greenback" på länge än inte kommer att förlora sin status och fortsatt kommer vara den valuta som internationella storplacerare flockas till när världen blir otäck. Faktor som nyligen listades i Financial Times av Mansoor Mohi-uddin, valutastrateg på UBS.

Den kanske främsta anledningen till dollarns betydelse kommer av storleken och likviditeten för handeln med amerikanska statsskuldväxlar. Marknaden för amerikanska statspapper var den enda stora finansiella marknaden som fungerade väl under finanskrisen 2008. 

En fungerande marknadsplats är A och O för en placerare som snabbt vill kunna byta placeringsstrategi när förutsättningarna förändras.

En annan anledning till dollarnas fortsatta betydelse är att inte heller hushållsekonomin hos de två största rivalerna; den japanska yenen och euron är i ordning. Japan fortsätter att brottas med en enorm statsskuld och måste samtidigt hantera de ekonomiska konsekvenserna av kärnkraftskatastrofen. Euron kommer fortsatt att tyngas av PIGS-ländernas skuldberg, som är långt ifrån lösta.

Även om schweizerfrancen historiskt har varit en stabil valuta är det inget alternativ för internationella storplacerare. Marknaden för landets statspapper är helt enkelt alltför liten för att kunna hantera inflöden från utländska centralbanker.

Inte heller Kinas yuan kan hota dollarns förstaplats. För att förhindra en alltför snabb förstärkning av den kinesiska valutan har landets myndigheter begränsat handeln med yuanen.

Sedan har vi politiken. Ett flertal av länderna med de största valutareserverna har starka politiska band till Washington.  Japan, Sydkorea, Saudiarabien, Kuwait, Qatar och Förenade Arabemiraten lever alla under skydd av det amerikanska militära paraplyet.

I gengäld placerar de sina överskott i amerikanska statspapper. De är därför inte intresserade av att se värdet på sina investeringar falla, vilket skulle kunna bli följden om de började sälja av sina amerikanska tillgångar. Att priset på olja noteras i dollar bidrar även till en bibehållen stark relation mellan de oljeexporterande länderna och Washington.

Sist men inte minst har USA genom sin rörliga växelkurs andra möjligheter än individuella euroländer att hantera sina ekonomiska svårigheter "in times of troubles". Den amerikanska centralbankens främsta mål är ekonomisk stabilitet och inte ett specifikt inflationsmål som man har på ECB i Frankfurt. Därmed borde den amerikanska ekonomin snabbare komma på fötter än vad euroområdets ekonomi klarar av.

Den amerikanska centralbanken har meddelat att man kommer slutat att köpa amerikanska statspapper i juni. Därmed upphör det som kallas "quantitative easing", i dagligt tal QE2, och som inneburit en medveten försvagning av valutan. Åtgärden kommer sannolikt att leda till att dollarn successivt stärks, särskilt som Fed troligtvis börjar höja räntan nästa år. Dessa åtgärder kommer troligen även bromsa råvarurallyt, som delvis drivits av en svag amerikansk dollar.

Ytterligare tecken på att dollarn har bottnat är att varken den europeiska centralbanken eller Bank of England har annonserat några räntehöjningar den närmaste tiden. I deras ögon är de egna valutorna undervärderade mot dollarn, samtidigt som de tvingas genomföra ekonomiska åtstramningspaket på löpande band. Med andra ord en situation som talar för fortsatt låga räntor.

Mycket pekar alltså på att dollarn har nått sin botten och är på väg uppåt, vilket för dig som sparare borde snabba på beslutet att boka shoppingresan till New York - innan det är för sent.