Jag tillhör dem som länge har trott på en starkare svensk krona. Argumenten är välbekanta: starka statsfinanser, stora bytesbalansöverskott, en valuta som ser riktigt billig ut i flertalet värderingsmodeller och en svensk ekonomi som börjar gå som tåget.

Ni minns kanske också att jag – med ålderns rätt – har sträckt mig så långt att jag på min gravsten vill skriva: ”För övrigt anser jag att kronan ska stärkas”. Ett sista och evigt uttalande om kronan.

Ändå har kronan fortsatt att tappa i värde, inte minst mot dollarn. Under 2025 stärktes kronan med cirka 20% mot dollarn. Under 2026 har den tappat 8%. Det finns därmed skäl att ställa den obekväma men nödvändiga frågan: vad händer – och vad har vi missat i prognosen?

Jag har följt kronans upp- och nedgångar i 40 år, med både Riksbanks- och SEB-ögon. En slutsats känner jag mig minst 100% säker på: kronans svaghet är inte ett uttryck för ekonomiska, finansiella eller politiska problem i Sverige.

Det är dollarn - inte kronan

En första observation är alltså att kronans svaghet primärt inte är en Sverigehistoria. Spelplanen för dollarn har däremot förändrats rejält under 2026. USA tillväxt visar motståndskraft samtidigt som inflationen är för hög. Det har tvingat fram en dramatisk omläggning av penningpolitiken: nu är det räntehöjningar som gäller, inte räntesänkningar.

Därmed lockar både USA:s höga räntor och de konjunktur- och AI-drivna börserna placeringskapital. Kapital söker sig dit där förutsättningarna för avkastning är bäst. Just nu är det bland annat USA.

Men placerare går en knivseggstunn balansgång. De amerikanska budgetunderskotten är skrämmande stora. Under det senaste året har stora investerare, inklusive centralbanker, sett över sina USA-innehav. Misstro mot Vita husets agerande bidrar till denna geofinansiella fragmentering.

Valutamarknaden handlar dock sällan på en enda långsiktig obalans. När USA ekonomi visar positivt momentum och räntorna stiger kan kapitalflöden på kort sikt väga betydligt tyngre än frågetecken kring statsfinanserna. Dollarn kan alltså vara dyr och USA högt skuldsatt – och ändå fortsätta stärkas. Till en punkt då detta inte längre gäller.

Energiprisernas press

För Sverige – och Europa – är högre energipriser dessutom ett släpankare. USA är en stor energiproducent, medan vi är betydligt mer beroende av importerad energi. När energipriserna stiger stärks därför USA relativa ekonomiska position samtidigt som Europas köpkraft och tillväxtutsikter pressas.

Det stärker dollarn mot europeiska valutor och gör det svårare för kronan att dra nytta av den svenska konjunkturen, som trots allt ser bättre ut.

För kronan är kombinationen särskilt besvärlig. Likviditeten är periodvis begränsad och kronan ses ofta som en konjunktur- och riskkänslig valuta. Egentligen är det en förenklad slutsats. Sverige har aldrig tidigare haft en så stark finansiell position mot omvärlden. Men när stora saker händer i världen tenderar valutamarknaden att gå på känsla snarare än förnuft.

Kan ha underskattats

Allt detta är dock förklaringar vi känner ganska väl. Det finns ytterligare en faktor som vi ekonomer kan ha underskattat: produktiviteten.

Under många år efter finanskrisen 2008–2009 var produktivitetstillväxten svag i stora delar av västvärlden. USA var inget undantag. På senare år har bilden förändrats och USA-kurvan pekar nu brant uppåt, vilket jag redogjort för i en tidigare krönika.

Och det är viktigt för dollarn. Högre produktivitet betyder att ekonomin kan växa snabbare utan att inflationen nödvändigtvis accelererar lika mycket. Företagens vinster kan hållas uppe trots stigande löner och den potentiella tillväxten blir högre.

Om investerare dessutom börjar tro att AI, digitalisering och de enorma investeringarna lyfter den långsiktiga produktiviteten får USA en kombination som är svår att matcha: stark tillväxt, hög avkastning på kapital och världens djupaste kapitalmarknader.

Det är också här dollarförklaringen blir mer strukturell än enbart ”Fed är hökaktig”.

Amerikanska räntor behöver då inte falla tillbaka till nivåerna före pandemin, ens när inflationen normaliseras. Högre realräntor blir i så fall inte bara ett tecken på stram penningpolitik utan också på bättre avkastningsmöjligheter i den amerikanska ekonomin.

Kapital söker avkastning. Om USA erbjuder både högre tillväxt och högre ränta är en stark dollar inte särskilt överraskande.

Europas produktivitetsproblem

Kontrasten mot Europa är oroande tydlig. EU har länge haft svagare produktivitetstillväxt än USA. ECB har nyligen konstaterat att produktionen per arbetad timme i EU ligger 20% under USA.

Europa har många starka företag men färre riktigt stora bolag, fragmenterade kapitalmarknader och svagare investeringar i ny teknik. USA:s AI-boom är därför inte bara en börshistoria. Den tenderar också att vara en valuta- och räntehistoria.

Krävs för starkare krona

Var lämnar detta kronan? Sveriges fundamenta ser fortfarande ruggigt bra ut. Riksbanken har dessutom blivit tydligt mer vaksam på den svaga kronan.

Men kanske har vi ställt fel fråga. Att kronan är billig betyder inte att den måste stärkas nästa kvartal. Valutavärdering fungerar bättre som ett långsiktigt ankare än som ett tidsschema. På kort sikt kan räntedifferenser, riskaptit och globala kapitalflöden dominera.

Kronan behöver därför sannolikt hjälp utifrån. För en mer varaktig förstärkning mot dollarn behövs någon kombination av svagare amerikanska konjunktursignaler, lägre USA-räntor, minskad geopolitisk oro och bättre europeiska tillväxtutsikter. Det skulle också hjälpa om USA:s produktivitetsförsprång slutade växa.

En starkare svensk ekonomi är bra, men det räcker inte om USA samtidigt springer ännu snabbare. Men Sverige har förutsättningar att – relativt USA – få upp farten 2027. Det ger kronan medvind, vilket också borde stärka vår valuta mot till exempel dollarn.

Jag ser mig själv som en ibland envis åsna. Jag tänker därför inte överge prognosen om en starkare krona. Och jag hade ju rätt 2025. Men jag tvingas alltså bli mer ödmjuk inför tidpunkten. Vi ekonomer gillar modeller där en undervärderad valuta så småningom söker sig tillbaka mot jämvikt.

Marknaden bryr sig mindre om ekonomernas tidsplan.

Kanske blir det en AI-agent som till slut löser kronans gåta.