President Obama får nog ingen riktig smekmånad utan kastas rakt in i hetluften på en gång. Det kräver både den amerikanska allmänheten och resten av världen, för att inte tala om finansmarknaden.

Börsen i USA har backat rejält. Förra året försvann nästa 40 procent av börsvärdet och året har börjat oroligt med en nedgång på cirka 8 procent. I USA är så gott som samtliga ekonomiska nyckeltal nere på rekordlåga nivåer.

I december påbörjades drygt en halv miljon husbyggen. Så lågt har det inte varit sedan statistiken kom igång i slutet av 1950-talet. Den tidigare bottennivån sågs i januari 1991, då det sattes knappt 800 spadar i marken.

Till skillnad från Europa står och faller den amerikanska ekonomin med den privata konsumtionen. Den amerikanska ekonomin utgörs till drygt två tredjedelar av privat konsumtion. Därför är allmänhetens framtidstro av högsta vikt för USA. Nu ser den inte bra ut.

Konsumenternas förtroendeindex är nere på 40, så lågt har det inte varit sedan 1974, under värsta oljekrisen. Även 1992 såg vi ett lågt förtroende, då noterades indexet som lägst kring 47. Den låga framtidstron speglas också i att amerikanernas disponibla inkomst har minskat i sex månader i rad.

Det ser också mörkt ut hos företagen. Inköpschefsindex är ett bra mått på läget bland företagen. När indexnivån är över 50 säger man att företagen ser positivt på framtiden. Nu är läget det omvända och indexnivån noterade 33 i slutet av förra året. Det är den lägsta nivån sedan maj 1980. Senast indexet var över 50 var för ett år sedan.

Läget är allt annat än positivt, och det bottnar i den bostadslånekris som tog sin början under 2007 och som har utvecklats till en finanskris och en djup lågkonjunktur. Den amerikanska regeringen har gjort mycket för att stötta. Den förre presidenten, George W Bush, lanserade ett räddningspaket på 700 miljarder dollar, motsvarande 5 500 miljarder kronor.

Under förra året rekordsänkte också den amerikanska centralbanken styrräntan från 5,25 procent till 0,25 procent. Det innebär att president Obama inte längre har något stort räntevapen att ta till, utan han får lita till finanspolitiska åtgärder för att ljuta mod bland de amerikanska konsumenterna.

Det ser ut som om att Obamas första stimulanspaktet omfattar cirka 825 miljarder dollar, vilket motsvarar drygt 8 600 miljarder kronor. Detta alltså utöver Bushadministrationens 700 miljarder dollar. Hur pengarna ska användas är inte klart ännu, men en del kommer att gå direkt till konsumenterna på olika sätt.

Samtidigt har inflationen fallit, vilket tillsammans med stimulansåtgärder och lägre räntor förr eller senare får fart på den amerikanska konsumtionen. Inflationen som för bara ett halvår sedan låg på rekordhöga 5,6 procent, och sågs då som det största hotet, har nu fallit till negativt territorium. I sommar bedöms den ligga på minus 1 procent på årsbasis.

De enorma stimulanspaketen kommer att gräva djupa hål i den amerikanska budgeten och underskottet väntas uppgå till cirka 9,5 procent för budgetåret 2009. På sikt kommer det med stor sannolikhet att försvaga den amerikanska dollarn, som har stigit en hel del den senaste tiden. En svag dollar är bra för de amerikanska exportbolagen, men inte lika bra för importen. Budgetunderskottet kan också vara inflationsdrivande på sikt och dra upp långräntorna.

Men där är vi inte ännu. Först måste det vända och börsen vänder tidigare än det syns i realekonomiska nyckeltal. Den som är villig att ta lite risk kan börja investera i USA-fonder redan nu, men man måste vara beredd på att det kan gå ned igen innan det går upp. En successiv upptrappning av USA-innehav är att rekommendera.

Den som vill ta det säkra före det osäkra väntar tills inköpschefsindex vänder upp. Tidigare har det visat sig ligga före både husbyggande och konsumenternas förtroendeindex.