.png)
Åter dags för investmentbolagsspecialen! En tradition för oss på Börsveckan och ett specialnummer som förhoppningsvis kan bli en trevlig sommarläsning för börsintresserade. Investmentbolagen förtjänar helt klart mer uppmärksamhet och är ofta en bra bas i en aktieportfölj för den långsiktige.
Den här texten publicerades i tidningen Börsveckan i nummer 25 den 20 juni
Vid denna tidpunkt förra året så var det överlag höga värderingar på börsen och investmentbolagen var inte undantagna med överlag substanspremier. Detta gjorde att vi endast kunde hitta ett fåtal köpvärda bolag i sektorn. Hur våra råd utvecklades sedan dess kan studeras i ”Så gick det” på sidan 17. Överlag var det ett mycket bra utfall med 11 av 14 rätt kan man säga.
Efter börsnedgången i år så finns det sammantaget fler intressanta köplägen när en hel del substanspremier har förbytts mot rabatter istället.
Men låt oss börja med vad ett investmentbolag är för den som inte är så insatt och vad man ska tänka på vid investeringar i denna sektor. Ett investmentbolag är som namnet antyder ett bolag som investerar i andra bolag. Investeringarna kan vara passiva eller aktiva, i noterade såväl som onoterade bolag. Det finns flera goda anledningar att äga investmentbolag. Man kan få en fin substansrabatt och förvaltningen är mestadels professionell och aktiv. Dessutom är förvaltningsavgifterna generellt sett modesta jämfört med en aktivt förvaltad Sverigefond till exempel.
Det finns dock ett par saker man behöver ta med sig när man investerar i den här gruppen av bolag. Detta lyfter vi fram årligen men bör alltid studeras närmare då det kan vara avgörande för portföljens långsiktiga avkastning då det historiskt sett finns en del tydliga skillnader i hur investmentbolagens aktier presterat på börsen (vilket också framgår i vår sammanställning här nedan):
1 Storlek i form av substansvärde
Historiskt sett så har börsen haft en del tillskott av mini-bolag inom denna kategori, vilka visat sig vara ganska kortlivade. De största har blivit större och många små har försvunnit. Novestra, Linkmed, Ledstiernan, Affärsstrategerna och Turn IT är samtliga sådana exempel som alla var ”heta” på 90-talet när IT-haussen var som störst.
Nästa våg av nya investmentbolag kom i mitten av 00-talet under BRIC-och Private Equity-haussen då bolag som till exempel Varyag, Vostok Nafta, East Capital Explorer, EOS och NAXS noterades. Även om vissa av dessa är kvar (i annan tappning) så har de flesta försvunnit eller bytt inriktning, som exempelvis East Capital som numera heter Eastnine och kör fastigheter istället. I efterhand kan man konstatera att de små aktörerna investerade för smalt samt att de drevs med väl höga kostnader för att kunna överleva på sikt. Lärdomen blir därför att i första hand satsa på de större och bredare investmentbolagen som drivs med låga kostnader.
2 Substansrabatt/premie
Här syftar jag på värderingsdifferensen i bolagens innehav kontra värderingen på börsen. Om portföljen har ett nettovärde (dvs marknadsvärde på innehaven med avdrag för eventuell nettoskuld) på 1 miljard kr men värderas till 800 Mkr på börsen blir substansrabatten 20 procent. I teorin kan alltså bolaget i fråga sälja hela portföljen och tjäna mellanskillnaden. Nu är det förstås inte så enkelt då stora försäljningar över börsen pressar kurserna och om portföljen dessutom innehåller onoterade innehav (mer om det senare) så har dessa inte någon omedelbar köpare. Kinnevik är ett bra exempel på hur kursen i ett innehav kan pressas vid en exit. Det har vi sett i både Millicom och Zalando. Värdet på onoterade innehav är också alltid en källa för potential såväl som risk då det råder större osäkerhet kring värderingarna.
En hög rabatt ses ofta som ett plus i en investeringskalkyl, men kan också vara befogad om exempelvis förvaltningskostnaderna är höga eller om historiken är svag. I till exempel Investors fall så kan man även spekulera kring att maktambitionerna i vissa fall är högre än fokus på att skapa aktieägarvärde. Det kan också vara värt att fråga sig om rabatten är ovanligt stor eller inte. Historiskt har rabatten för de stora investmentbolagen pendlat mellan 15 och 30 procent, ibland ännu mer.
Anledningen till att ett investmentbolag å andra sidan värderas med substanspremie, dvs att tillgångarna värderas högre på börsen än vad marknadsvärdet är, kan vara flerfaldigt. En väsentlig andel onoterade innehav kan motivera en premie då det kan vara svårt att komma åt den typen av investeringar som privatinvesterare. Här är värderingen också svårare än för noterade innehav som prissätts av marknaden dagligen. Onoterade innehav kan vara grovt felvärderade i balansräkningen och därmed kan det finnas både rejäl uppsida och rejäl nedsida i värderingen av den totala bolagsportföljen.
I vår mening är en substanspremie endast motiverad i de fall förvaltningen genererar överavkastning samtidigt som det är svårt eller omöjligt att replikera portföljinnehavet eller potentiella affärstillfällen som kan uppstå. Det kan röra sig om möjligheter att vara med i investeringar utanför börsen, placings, börsnoteringar etc.
I goda tider ska man inte heller underskatta hur flöden kan påverka värderingarna. Förra året när börsen gick starkt så var inflödet till indexfonder så pass god att många passiva indexfonder dammsög aktier på marknaden och tryckte upp kurserna omotiverat mycket. För ett år sedan handlades exempelvis Kinnevik till en relativt hög premie och Investors rabatt kröp ner till noll. Och bolag som Svolder, med endast noterade innehav, handlades helt plötsligt till en premie om 20 procent. I Latour, där merparten av portföljen är noterad, var premien också absurd hög. Samma sak i Creades och nykomlingen Linc.
Spiltans Investmentbolagsfond bör nämnas i sammanhanget. Det är en väldigt populär fond med 600 000 ägare på Avanza och ett förvaltat kapital på 27 miljarder kr, där Investor är största innehav med 30 procent av fondens värde, följt av Industrivärden med 18 procent. Kinnevik och Lundbergs står för vardera cirka 8 procent så totalt står de fyra största innehaven för två tredjedelar av värdet. Det är väldigt koncentrerat för en fond generellt sett och helt klart en risk den dagen flödena vänder tillbaka ordentligt.
3 Portföljsammansättning
En viktig faktor. En bred portfölj sänker risken men även potentialen. En viss koncentration krävs för att över tid kunna slå index men det får inte heller gå överstyr som i till exempel Spiltans fall där portföljen under flera år bestått till övervägande del av aktier i datorspelbolaget Paradox. En investering i Bure är också till två tredjedelar en investering i Vitrolife och Mycronic. För att få en god riskspridning så bör bolaget ha exponering mot en rad olika branscher och gärna ha en mix mellan lite mer defensiva och offensiva bolag. I Industrivärdens fall så får man stor cyklisk exponering mot bank och verkstad till exempel. I Öresunds fall finns en hel del defensiva inslag som Bilia (serviceintäkter anses vara konjunkturstabila) och Scandi Standard.
4 Förvaltningskostnader
Precis som vid fondsparande är en låg avgift viktig. Ser man tillbaka på de senaste 10 åren så är tendensen solklar att höga kostnader leder till underavkastning. Det är en läxa som de flesta lärt sig. Som framgår av tabellen är avgiften i många fall nästintill obefintlig, att jämföra med en aktivt förvaltad Sverigefond som typiskt sett ligger kring 1,5-2 procent.
5 Historisk avkastning
Den historiska avkastningen är förstås ingen garanti för liknande utveckling i framtiden, men absolut inte något att bortse från heller. Om en aktie gått bra över en längre tidsperiod så innebär det ju att ledningen borde göra något rätt i alla fall. Över de fem sista åren är det framför allt Öresund och VNV som sticker ut i negativ bemärkelse med en negativ totalavkastning (inkluderat utdelningar) jämfört med OMXSGI som gett cirka 47 procent samma period. Sektorns lysande stjärnor är bolag som Spiltan, Creades, Byggmästare Ahlström, Bure, Latour och Investor.
6 Finansiella muskler
I sämre tider kommer en del bolag behöva kapitaltillskott och då är det viktigt att investmentbolagen också kan ge understöd när det behövs. Det gäller i synnerhet om investmentbolaget är storägare och än viktigare gäller detta för onoterade innehav. Slopade utdelningar slår också mot investmentbolagen då det enda kassaflödet blir lidande. Därför är det viktigt att snegla på skuldsättningen och starka balansräkningar betyder också ökade möjligheter att agera opportunistiskt när bra köptillfälle ges, både i kärninnehav men även i nya investeringsobjekt.
Slutsats
Det är inte helt enkelt att välja rätt i sektorn. Ett bra sätt att sprida risken är att köpa en post i kanske 3-4 olika investmentbolag vilket i sin tur ger en mycket bra spridning med tanke på de olika bolagens portföljsammansättning. Det är nämligen sällan man hittar ett enskilt investmentbolag som tickar alla boxar med hög rabatt, väldiversifierad portfölj och fenomenal historik. Som alltid så gäller det att göra en ordentlig analys av varje enskilt bolag och se till de specifika förutsättningarna som var och en har för att avkasta bättre än index över tid.
Med det sagt hoppas vi att Ni finner några bolag som ni ändå känner att man kan köpa och stoppa långt in i byrålådan. För det är kanske den största tjusningen med investmentbolagen, att man ger över ansvaret till en professionell förvaltningsorganisation att över tid försöka skapa så mycket avkastning som möjligt till en så låg peng som möjligt.
Trevlig läsning!
Den här texten publicerades i tidningen Börsveckan i nummer 25 den 20 juni
