Nej, alla tjänar faktiskt inte på att sätta av från sin bruttolön till tjänstepensionen. Det har min pensionsrådgivare påmint mig om både en och två gånger. Jag träffade honom senast i veckan och då sa han i förskönande ordalag att det jag gör är direkt osmart.

Det finns en anledning till att han inte tycker att jag ska sätta av till tjänstepensionen. Jag har för låg lön.

Det kan förstås verka som att detta är en publik vädjan till min chef om löneförhöjning. Men faktum är att konstaterandet inte har något med min personliga åsikt om min lön att göra. Det betyder helt enkelt bara att jag har för låg lön för att tjänstepensionsavsättningar ska vara maximalt gynnsamma skattemässigt, varken mer eller mindre.

Jag behöver idag nämligen inte betala någon statlig inkomstskatt, den skatt som kommer ovanpå den kommunala skatten för den som tjänar över 33 425 kronor. Den statliga inkomstskatten ligger på 20 procent. Den totala skatten på lönedelen som överstiger 33 425 kronor är alltså 50 procent. För de som tjänar ännu mer blir den procentuella skattesatsen ännu högre.

Det är ju rätt trista siffror, om man ska vara ärlig. Men det fina i kråksången för den som har en lön över brytpunkten, är att man kan reglera sin lön och därmed minska sin skatt med hjälp av avsättningar till tjänstepensionen.

Inom kollektivavtalen sätter du vanligen av 4,5 procent till din tjänstepension. Tjänar du mer än 34 125 kronor så betalar du dessutom in 30 procent extra av det överskjutande beloppet till tjänstepensionen. Det gör att du minskar din bruttolön och därmed betalar du lägre skatt.

Dessutom är löneskatten på tjänstepension lägre för arbetsgivaren än de arbetsgivaravgifter som måste betalas om pengarna betalas ut i lön till den anställde istället för i tjänstepension, vilket gör att det lönepåslag du skulle få istället för tjänstepension ändå blir en lägre summa än vad själva tjänstepensionsavsättningen skulle bli.

Men det är det faktum att man skattar 30 procent på tjänstepensionen när man tar ut den, jämfört med de 50 procent på den del av din lön som överstiger brytpunkten som gör att det finns riktigt starka incitament att sätta av till tjänstepensionen.

Det här incitamentet finns inte för mig och för många andra vars löner understiger brytpunkterna. Det gör inte tjänstepensionssparande till något dåligt för det men ändå; incitamenten blir svagare.

Att få ut pengar i handen är en skön känsla. Den som hos sin arbetsgivare har möjlighet att välja mellan tjänstepension och högre lön nu kan lätt lockas att välja det senare.

Jag väljer tjänstepensionen. Anledningarna är flera.

Även om det finns ett skatteavdrag för privat pensionssparande så tar det emot att ta 4,5 procent av mina redan beskattade slantar och sätta in i en pensionsförsäkring, som jag sedan får skatta en gång till på. Dessutom riskerar den pensionsförsäkringen att endast bli en liten småskvätt; jag hoppas ju på en löneutveckling som gör att tjänstepensionsavsättningarna snart lönar sig mer för mig också.

Jag kan förstås välja bort försäkringsramen och istället spara i en vanlig depå eller på investeringssparkonto. Då binder jag inte pengarna, vilket det ju finns både för- och nackdelar med. Ett sådant sparande är bra, men personligen har jag det hellre som ett komplement till ett pensionssparande som är bundet, stabilt och automatiskt.

Den som sparar inom tjänstepensionssystemet kan också få ta del av de rabatter på fondavgifter och traditionell livförsäkring som finns i den upphandlade tjänstepensionen.

Att jag redan tidigt i mitt yrkesliv sätter av för framtiden i ett långsiktigt sparande är definitivt något mitt framtida jag kommer tacka mig för.