Enligt tallriksmodellen för kosten ska man dela in sin tallrik i tre fält, ett för kolhydrater, ett för fett och ett för protein. De lärde tvistar om fältens storlek i förhållande till varandra, men det hindrar inte att modellen med fördel kan användas för att illustrera hur man ska spara. I båda fallen får ju var och en själv känna efter mer exakt hur stora de olika fälten ska vara.

Det hela bygger på den amerikanska Harvardprofessorn Elizabeth Warrens tankar, som hon delar med sig av i boken "All Your Worth". Liksom dietisterna delar hon in "spartallriken" i tre delar:

• Måste-delen. Bör uppta halva tallriken, 50 procent.
• Vill-delen. Bör uppta 30 procent.
• Spara-delen. Bör uppta 20 procent.

I måstedelen ingår kostnaderna för allt du behöver för att överleva. Här ligger maten, hyran, dagisräkningen och hemförsäkringen. Bilen kan ligga här. Om du går igenom din ekonomi och hittar något som är undgängligt i det här fältet, kanske det hör hemma någon annanstans på tallriken. I villdelen ligger det du vill göra och ha, men som inte är absolut nödvändigt för att överleva. För den del familjer ligger bilen snarare här. Jobbluncher på restaurang hör hit, liksom sista-minuten-resan och den nya plasmateven. Sparadelen omfattar sånt som du ska konsumera längre fram. Här ligger pensionssparandet, buffertsparandet och jordenrunt-resan, men också amorteringarna på huset.

När du går igenom din egen ekonomi kanske du upptäcker att du måste göra omfördelningar på din tallrik. Det är helt nödvändigt om din måstedel slukar mer än 50 procent av dina totala inkomster. Då är familjens fasta kostnader för stora, marginalerna allt för snäva och något måste göras. Det handlar inte om små besparingar här och där, utan rejäla åtgärder som att sälja huset och/eller bilen och flytta till ett billigare boende. Eller höja inkomsterna ordentligt.

Ett skäl till att måstedelen är för stor kan vara att en del poster inte hör hemma där. Många - särskilt unga - kan inte skilja på "måste" och "vill". Thailandresan eller den nya motorcykeln kanske upplevs som måste, men är vill. Några nya plagg om året hör till måste, men inte nya skor varje vecka.

Även vill-biten kan vara för stor. En del av det som ligger där borde kanske skjutas över till spara-delen. Annars är risken stor att man köper "vill"-saker på kredit, i stället för att spara ihop till dem först. Tänk på att allt som du köper på kredit helst ska betalas av innan det du har köpt är förbrukat. Det är inte roligt att fortsätta betala på förra årets semesterresa. Däremot är det nödvändigt att ta lån för att vara med om värdestegringen på husmarknaden, och helt försvarbart att ta lån för att köpa en bil, särskilt om den ger möjlighet till högre lön.

De flesta som har kommit en bit på livsresan har inga problem att skilja på tallrikens olika delar. Men yngre personer kanske har det. Då gäller det att hitta en modell som fungerar. För man hoppas att barna ändå får ett glas öl.