Herman Sjöberg syns strängt taget bara till på förmiddagarna på redaktionen. Och bara från måndag till torsdag. Fredagar arbetar han från okänd ort. Lite journalistiskt fotarbete ger vid handen att denna ort finns i Roslagens famn, där Herman ror ut för att lägga ut nät i ottan och slåss med måsen om fångsten.
Det är stor risk att måsen vinner, för Herman är inte snabb i vändningarna. Ej heller är han särskilt positivt lagd. Ingen kan som han sänka en idé från någon av de andra aktieanalytikerna på redaktionen. När uppslagen om vilka bolag som ska analyseras entusiastiskt viner över kaffebordet, då lutar sig Herman muttrande tillbaka. "Det där bolaget kan du inte skriva om. Det luktar vanstyre lång väg". "USA-fonder? Men herregud, det skrev vi om för ett år sen, det blir för tjatigt".
Det är erfarenheten som talar. Han har varit med vid pass 25-30 år, så han har sett allt. Been there, done that, got the t-shirt. Pessimism kryddat med lite cynism är sannerligen inte någon dålig egenskap för en aktieanalytiker, tvärtom.
Det visar sig förstås nästan alltid att Herman får rätt i sina analyser. Det var vanstyre i det där bolaget. USA-fonder är inte särskilt heta just nu - spararna förlorar ändå på dollarförsvagningen. Och det som faktiskt är upphetsande på marknaden - det har ingen utom Herman upptäckt. Ofta är det på råvarumarknaden det händer, en marknad som det krävs kunskap för att förstå.
Visst kan han småle lite förnöjt när redaktionens övriga medarbetare tvingas erkänna att gammal är äldst. Men nöjd är han inte särskilt länge. Ibland har han också svårt att bestämma sig. Som i frågan om han ska gå i pension eller inte. Först skulle han. Sen ångrade han sig och jobbade kvar några år. Sen skulle han. Och nu... ska han jobba kvar några år, fast på ännu mer deltid. Även det beslutet grundar sig säkert på hans Ior-liknande livssyn. Han vet att fjärden inte längre glittrar i november, och då kan man lika gärna analysera H&M eller någon annan spännande aktie.