Jag måste börja med att påpeka att min väninna inte har några specialkunskaper om ekonomi eller fonder. Hon är journalist, men inom ett helt annat område - nämligen sex och samlevnad. När jag skriver eller redigerar fondsparskolor, skriver hon orgasmskolor. Ändå är hon betydligt mer framgångsrik än jag i sitt fondsparande, åtminstone vad gäller PPM.
Hennes PPM-metoder går sannerligen stick i stäv med vad placeringsrådgivare brukar rekommendera. Hör här:
- Strunta i avgifterna. Det bara stör. Leta efter den bästa fonden just nu. Går den upp kraftigt, spelar ju avgiften ingen som helst roll.
- Satsa enbart på högriskfonder, inget annat.
- Gå in på PPM-sajten varje morgon och fatta nya beslut.
- När det börjar gå ner - sätt en gräns för när du ska sälja.
- Bry dig inte om att risksprida. Hittar du en riktigt bra fond, kan du ha 100 procent av innehavet där. Börjar det gå ner, är det ju bara att byta. Där ligger tryggheten.
Vill du härma henne, tänk på att daglig aktivitet är avgörande. Min väninna skulle aldrig ta så höga risker och sen glömma sina fonder i ett år eller så. Dessutom bygger hennes resonemang på att man får byta fonder inom PPM-systemet utan att betala reavinstskatt. För väninnan har givetvis även vanligt fondsparande utanför PPM. Det går bra, men inte alls lika bra. Eftersom hon måste betala skatt på reavinsterna, drar hon sig för att sälja. Det spelar ingen roll att fondbolagen sköter allt det trista pappersarbetet och att det inte är något krångel för spararen. I valet mellan att betala skatt och att inte betala skatt vinner det förra. Så är det bara.
Hennes sätt att tänka visar med all önskvärd tydlighet hur viktiga skatterna är när det gäller att styra folk. Vi har nu ett skattesystem som hindrar vanliga fondsparare att bilda sig förmögenheter. Visserligen är de flesta inte över hövan aktiva inom PPM, hävdar nu vän av ordning. Och det är sant. Men det finns en klick människor som är aktiva, och som förmodligen skulle ägna sig ännu mer åt fondplaceringar, effektivisera sitt sparande, bygga sina förmögenheter och höja sina pensioner. Om flyttskatten på fondsparande slopades.
Det har hörts invändningar mot att ta bort flyttskatten på fondsparande. "Då måste flyttskatten på aktier också bort, och det blir för krångligt." Och: "Vi kan inte ha olika skatteregler för fonder och aktier." Motargumentet blir i det första fallet: Bra, ta bort den. Krånglet kan väl datorerna sköta. I det andra fallet: Varför inte? Ett land som kan ha två olika momssatser på en macka beroende på var den äts kan väl ha två olika reavinstskattesatser.
Samtidigt kan jag inte låta bli att undra om det finns ett allmänt tryck i samhället som vill hindra människor från att skaffa sig de arbetsfria inkomster som det innebär att lyckas med sitt fondsparande? Det där med flyttskatten är en sak, en annan är den överdrivna rädslan för risk som tycks råda i vissa sammanhang. PPM:s placeringsverktyg Lotsen är ett skrämmande exempel. Den som använder den tjänsten lotsas effektivt bort från så gott som all risk, hur mycket man än klickar i alternativen "hög risk" och oavsett hur många årtionden man drar ifrån sin ålder. Nej, räntefonder ska det vara, eller i bästa fall någon Sverige- eller globalfond. Och inte nog med det. De fonder som PPM-lotsen föreslår i första hand har genomgående uselt resultat. Skälet är givetvis att PPM-lotsen fixerar sig vid avgiften. Men som alla vet finns det inget samband mellan låg avgift och hög avkastning. Det är därför min väninna gladeligen betalar köpavgifter på flera procent. Går fonden upp, har hon snart hämtat hem de pengarna.
Vad hon gör när det går ner? Säljer på sin förutbestämda nivå och stoppar för övrigt huvudet i sanden.
