Förvaltarbytet beror på att SEB vill lägga sina egna förvaltningsresurser på andra fonder, bland annat läkemedelsfonden. Wellington kommer i sin förvaltning att använda en kombination av fundamental och kvantitativ analys och inte göra några stora sektorsavvikelser från jämförelseindex, enligt vad som står på SEB:s hemsida. Exakt vad det betyder är inte lätt att förstå. Min tolkning är följande: "Vi ska vara så breda som möjligt och titta på både det ena och det andra, samt alltid gå med strömmen".

Det innebär att fonderna även i fortsättningen ska vara breda Nordamerikafonder med Standard and Poor's 500 som jämförelseindex.

Enligt Fredrik Billving, som är produktspecialist för Nordamerika- och Japanfonderna på SEB, föll valet på Wellington "eftersom de levererar en bred exponering på den amerikanska marknaden utan några negativa överraskningar".

Det tolkar jag som att det viktigaste inte är att vara bäst, utan att undvika att vara sämst. Med den inställningen kommer fonden alltid att ligga väldigt nära index, dock inte när det gäller avgiften, som är betydligt högre. Dessa två fonder har avgifter på 1,5 procent. Jämför det med en nordamerikansk indexfond, vars avgift ligger runt 0,5 procent. Med den avgiften får fonderna i själva verket svårt att slå index, eftersom den ligger 1 procentenhet back från början.

Med tanke på att det är över huvud taget är svårt att slå index på en så mogen marknad som den amerikanska, ser jag ingen anledning att välja de här fonderna framför en indexfond.

Fonden förvaltas av Mammen Chally, som har arbetat på Wellington sedan 1994 och med fondförvaltning sedan 1996.