Regeringen ändrar amorteringskravet igen. Tanken är att underlätta för unga att komma in på bostadsmarknaden, vilket kan låta behjärtansvärt. Det är inga stora förändringar som läggs fram och de gör därmed inte någon större skillnad eller skada på makroplanet, men bostadsregler bör vara långsiktiga och inte ändras allt för ofta.  Hushåll behöver veta vad som gäller då bostadsköp är stora beslut för de flesta. I den bemärkelsen hade det varit bättre att låta reglerna vara när svenska folket vant sig vid nuvarande regler.

Regeringen är samtidigt tydlig med att lån ska betalas tillbaka, vilket är klokt. Regeringen är även tydligt med att bostadspriserna kan stiga med de nya reglerna på kort sikt. Det sistnämnda är förstås inget som gynnar unga, utan snarare alla som redan har en bostad. Högre priser ger också högre lån och därmed räntekostnader, vilka betalas av hushållen.

Signal om obalans

I grunden är det en strukturomvandling som pågår av svensk bostadsmarknad. Att anpassa bostadsmarknaden till en mindre kostym är utmanande och det finns många aktörer som i egen sak argumenterar högljutt för att något måste göras. Men att stimulera utbud eller efterfrågan i nuvarande miljö gör bara att anpassningen tar längre tid och är inget regeringen bör ägna sig åt. Det kan dels leda till att företag som egentligen inte är konkurrenskraftiga överlever och tar resurser från de företag som är det och att skattepengar gynnar vissa grupper på andras bekostnad.

Hur stort, fint och i vilket läge vi bor bör i första hand styras av den egna plånboken. För de med störst behov finns bostadsbidraget att tillgå. Att utbudet för närvarande är historiskt högt och mycket större än efterfrågan är en signal om obalans i prisbilden snarare än att efterfrågan ska stimuleras.

Att barnafödandet är lågt och befolkningen ökar betydligt långsammare och förväntas göra det framöver påverkar också behovet av bostäder. Under överskådlig tid lär nyproduktionen snarare ligga runt 25 000 bostäder per år än de närmare 70 000 som gällde när produktionen var som störst.

Med det sagt finns det regionala och lokala behov där det redan idag går att räkna hem bostadsprojekt. Men det finns också orter som har förbyggt sig samt orter där bostäder behöver rivas. Den anpassningen bör få ske i alla bemärkelser även om det betyder fler varsel och konkurser.

Nollränta inte det normala

Bostadsmarknaden och inte minst bostadsbyggandet har varit under press sedan Riksbanken höjde styrräntan från noll till 4% på kort tid. Nollränta gav snabbt stigande bostadspriser och ett högt byggande.

Men nollränta är inte det normala och såväl hushåll som bostadsutvecklare bör ta höjd för att en normal styrränta ligger upp mot 3%. Det påverkar såväl priser som byggandet. Att räntan i nuläget ligger runt 2 procent är en anpassning till att svensk ekonomi utvecklas svagt även om konjunkturbotten har passerats. Riksbanken har alltså redan anpassat styrräntan till en lågkonjunktur och räntan får anses vara normal i nuvarande läge.

Stötta unga

Bostadsmarknaden är en het potatis som många väljare och aktörer har starka åsikter om. I den bemärkelsen är det klokt att regeringen väljer att poängtera vikten av att lån ska betalas tillbaka. Att sänka kraven och på sätt underlätta att ta större skuld är klokt bara så länge som hushållen klarar att betala sina skulder. Särskilt unga är utsatta då de sällan har någon större buffert att ta av.

Min mening är att det är mer lämpligt att stötta unga genom att underlätta bosparande än att göra det enklare att ta större lån. Men framför allt är det centralt att regelverk som påverkar så många och så mycket är långsiktiga och bestående. Både hushåll och företag behöver veta vad som gäller över tid.