(Länk till artikeln med grafer, illustrationer och bilder på Placera.se)

I Finland är de stora Stockmann-varuhusen något av en institution – tänk NK möter Åhléns – och namnet är välkänt för gemene man. Trots det har koncernen och den Helsingforsnoterade aktien nyligen bytt namn till Lindex.

Givet den anrika historien för Stockmann, som öppnade det första varuhuset i Helsingfors redan år 1880, är det en märkeshändelse. Men utifrån vilken del av koncernen som drar in de stora pengarna idag är det ändå ett helt naturligt namnbyte.

Lindex köptes ut från Stockholmsbörsen år 2007 av Stockmann efter att de toppade Kapp-Ahls bud på bolaget och det är den här divisionen som drar idag in två tredjedelar av intäkterna idag. Och eftersom Stockmann blöder pengar så är andelen av resultatet mer än 100 procent.

Som grafiken nedan visar är det stor skillnad i vilken del som är närande och vilken som är tärande på resultatet, och det är en obalans som sträcker sig långt tillbaka i tiden.

Svenska Susanne Ehnbåge är ny vd för koncernen sedan i fjol men hon är inte ny i företaget utan var tidigare ansvarig för Lindexdivisionen innan hon tog klivet upp till att ratta hela koncernen. Och i ljuset av att det sedan i höstas pågår en strategisk översyn av Stockmann, som kan innebära allt ifrån att fortsätta som tidigare till att hitta nya partnerskap eller att göra en fullskalig försäljning av divisionen, är namnbytet ännu mer begripligt.

Att ett starkt och höglönsamt Lindex får en mer framskjuten plats i och med namnbytet och översynen av Stockmann är ett grepp som inte helt oväntat har uppskattats på börsen. Aktien hade en fin resa från i höstas när planerna först luftades fram tills mitten av juli då bolaget tvingades vinstvarna.

En varning som tillsammans med den efterföljande börsoron snabbt har raderat ut hela årets tidigare kursuppgång.

Varningen som Lindex skickade ut var dock av det mjukare slaget då det handlade om att justera ned årets intäktsprognos från 1-3 procent i lokala valutor till ett intervall på -2 till +2 procent. Bedömningen om ett justerat rörelseresultat på 70-90 miljoner euro bibehölls samtidigt.

Mer en försäljnings- än vinstvarning med andra ord även om det förstås är rimligt att ställa in sig på den nedre delen snarare än den övre delen av vinstprognosintervallet nu. Särskilt som bolaget i rapporten som kom några dagar senare guidar för ett fortsatt tufft marknadsläge under 2024, där ett högt ränteläge kan dämpa konsumtionen och tillväxten.

Susanne Ehnbåge

Att kvartalet avslutades med en svag junimånad, speciellt i Lindexdivisionen, skapar också oro för att andra halvåret kan bli tuffare än tidigare befarat och att man behöver rea ut fler plagg än normalt.

Men i grunden finns trots all kortsiktig osäkerhet en välpresterande och hälsosam verksamhet i Lindexdivisionen som har en tung position inom dam-, barn- och underklädessegmentet med över 440 butiker på främst de nordiska marknaderna. En verksamhet som ifjol låg på en rörelsemarginal på 14 procent och som har som mål att ligga på 15 procent – medan H&M som en referenspunkt kämpar hårt med att försöka nå upp till 10 procent.

Parallellt gnetas det på med besparingsåtgärder, ökad automation och digitalisering inom Stockmann för att komma tillbaka till svarta siffror och senaste rapporten visade att det går i rätt riktning. En serie tvister kring skulder till Stockmanns hyresvärdar har varit en följetång de senaste åren och har lett till ett flertal engångskostnader, men dessa går mot sin upplösning nu och kan förhoppningsvis snart vara över helt och hållet.

Sammantaget är det ändå bara att konstatera att 2024 inte lär bli något toppenår, vilket inte de få analytiker som följer bolaget räknar med heller. En liten återhämtning på både tillväxt- och marginalsidan nästkommande år räcker ändå för att aktien ska se hyfsat attraktivt värderad ut med p/e-tal som kryper ned mot 11 och en ev/ebit-multipel kring 6, när man justerar för de stora leasingskulderna som kommer med redovisningsregeln IFRS16.

Värderingen ger i sig ett visst utrymme för uppgång i våra ögon, åtminstone om man inte tror på en konsumtionskollaps i höst och om man tror att blodflödet i Stockmann begränsas. Ovanpå det kan man se en eventuell avyttring av hela Stockmann som en option och något som skulle tydliggöra Lindexdivisionens styrkor och motivera ett klart högre aktiepris.

Hur sannolikt det är att man lyckas hitta en köpare till hela Stockmann är svårt att säga, besked om utvärderingen ska komma innan året är slut, och oddsen påverkas förstås också av hur slutefterfrågan ser ut och hur humöret på finansmarknaden är under hösten. Som placerare gör man nog bäst i att betrakta en avyttring som en gratisoption och en möjlig uppvärderingstrigger under andra halvåret.

Vi noterar förstås risken för att det blir en trög konsumtionshöst med tillhörande press på lönsamheten och vi inser att Stockmannöversynen mycket väl kan mynna ut i ett antiklimax. Men vi ser också möjligheterna som kan öppna sig för Lindex på lite längre sikt med kommande räntesänkningar, interna effektiviseringar som biter och som grädde på moset den potentiella värdedrivande strukturaffären i Stockmann.

Oddsen är tillräckligt lockande för oss, vi säger köp.

Martin Blomgren