På måndagen har Stockholmsbörsens storbolagsindex fallit 30 procent från toppen, och det breda amerikanska indexet S&P 500 har tappat 18 procent. Allt på rekordtid.

Under söndagen lanserade amerikanska centralbanken Federal Reserve ett historiskt räddningspaket. Räntan sänks återigen till noll och stödköp av finansiella tillgångar värda 700 miljarder dollar inleds.

Federal Reserve är förstås inte ensam. ECB, Bank of Japan och Bank of Canada har tillsammans med flera andra centralbanker gjort sitt för att rädda det finansiella marknaderna.

IMF står redo att låna ut 1 000 miljarder dollar för att hjälpa länder att motverka den ekonomiska effekten av Corona-viruset.

Men medicinen biter inte.

Vid 14.30 öppnade inte amerikanska börsen som den brukar. Priserna hade fallit för mycket och börsens skyddsmekanismer slog in. I skrivande stund har Stockholmsbörsen fallit närmare 8 procent.

För första gången under min tid på finansmarknaden står vi inför en situation som kanske inte går att lösa med QE och sänkta räntor, och det skrämmer mig lite.

Pandemin kommer tyvärr att behöva ha sin gång. Under tiden härjar osäkerheten och just nu inte finns något botemedel som går att köpa för pengar.

Åtgärderna som vi kan ta till för att stävja virusspridningen (isolering) är uppenbart dåliga för ekonomin. Till skillnad från finanskrisen, som främst på hemmaplan utspelade sig främst i Stockholms bankkvarter, märks nu snabbt vilka effekter en minskad rörlighet får för vardagskonsumtionen.

Vår Riksbank har sänkt kraven på bankerna och hoppas att det ska leda till en generösare utlåning, men att bankdirektörerna skulle skriva checkar till krisdrabbade småföretagare som nu står utan intäkter känns osannolikt.

De småföretagare, inom exempelvis hotell och restaurang, som hamnar i kläm nu kanske aldrig reser sig igen. Det skapar en social osäkerhet som sannolikt kommer vara betydligt längre än det akuta läget för detta Corona-utbrott. (Det är inte det sista viruset som kommer drabba världen.)

Också stora tillverkande företagen har det tufft. Under måndagen meddelade Volkswagen att fabriken i Wolfsburg riskerar att behöva stänga på grund av komponentbrist. Fiat-Chrysler hade då redan meddelat att merparten av fabrikerna i Europa kommer att hålla stängt de kommande tio dagarna. Detta är bolag som redan tidigare gått kräftgång på aktiemarknaden.

Många av världens flygbolag spekuleras vara månader ifrån konkurs på grund av ett minskat resande, och sådana händelser leder i sin tur också till minskade investeringar – även för saker som mjukvara, vilket alltså drabbar ytterligare en bransch som vid en första anblick torde vara mer förskonade i krisen.

Raset på börsen är ett av de snabbaste i historien men den som räknar med en lika snabb återhämtning hoppas nog på för mycket. När aktiepriser faller med 10-tal procent per dag är börsvärdena osäkra. Än värre är att det är omöjligt att i dagsläget uppskatta hur mycket bolagsvinsterna kommer minska under året.

Det vi vet med säkerhet är att finansmarknaden alltid tar ut för mycket både upp och nedsidan. Nu rör vi oss från en extrem till en annan.

Att börsen kanske ser billig ut på rådande estimat är därför inte mycket värt, då vi går ifrån en relativt haussad syn på ekonomin till att snart prisat in en depression.

Inför mars spådde jag en fortsatt orolig marknad i texten Köpvärda aktier inför mars. Det blev mycket värre än så. Att också Placeras aktieval har hamrats förstår ni.

Majoriteten av aktierna har backat över 20 procent. Värst är Balder som fallit mer än 40 procent sedan månadsskiftet. Varför fastighetssektorn drabbats så hårt beror sannolikt på utgångsläget. Det var en bransch som på en uppkörd aktiemarknaden var mest haussad inför krisen. Dessutom var det här som investerarna hade störst vinster att ta hem.

Bäst i vårt urval är nytillskottet Activision Blizzard som inte har tappat i värde överhuvudtaget. Det finns någon rationalitet i det då datorspelande inte bör minska när folk tvingas sitta hemma. Men ännu viktigare är att aktien, tillskillnad från hyllade SaaS-bolag, inte värderades rekordhögt inför raset.

Jag skulle vilja direkt avråda från att köpa bolag som gynnas tillfälligt av vårt förändrade konsumtionsbeteende under krisen. Även om till exempel ICA och Axfood skulle sälja mer toalettpapper under mars så får det mycket marginell effekt på bolagets värde då framtida kassaflöden ska diskonteras.

Vill du köpa aktier i sådana bolag bör det vara med andra resonemang eller på andra meriter.

Börskraschen är nu ett faktum, och det man kan göra som investerare är att fundera på vilka företag som kan vara intressanta att köpa när börsen väl vänder. Det är förstås roligare för oss med 30–40 år kvar i arbetslivet än med ett fåtal år kvar till pension.

Att det skulle komma en snabb vändning, likt vid tidigare snabba dippar, bedömer jag fortsatt som osannolikt. Istället tror jag att vändningen kommer se ut som de brukar göra efter större nedgångar vi haft tidigare – 1999, 2008, 2011 och 2016.

Då bildades en bas för index under flera månader. Börsen bottnade efter finanskrisen i oktober 2008 men började egentligen inte stiga förens i april året efter. Däremellan var marknaden volatil och rörde sig upp och ned i ett brett intervall, vilket kännetecknar en botten enligt skolboken – helst ska det ske utan nya lägsta noteringar.

Vad som blir triggern för en vändning kan man bara gissa. Just nu extrapoleras antalet smittade ut på en exponentiell graf. Kan den utvecklingen bromsas kanske vi får se en ljusning. Just nu är det politiska beslut och bevis på handlingskraft som hittills slagit hårdast mot ekonomin.