"Med de låga räntor vi har nu ser vi redan hur oron har börjat påverka marknaden", säger en europeisk räntehandlare som till vardags sitter på en av USA:s största banker.

Vi träffar honom på restaurangen Bagatelle, ett av många chica etablissemang som trängs på södra Manhattan i det område som kallas Meatpacking District. Framför allt bruncherna, då restaurangen förvandlas till en högljutt spritosande nattklubb - på dagtid - är beryktade.

Vi går med på att låta honom vara anonym, hans vyer är tillräckligt kittlande. Inte minst kring en möjlig "bond run".

Discjockeyn tar en betydande plats på restaurangen. Hans bås står vid entrén, omöjligt att inte upptäcka. Musiken är omöjlig att inte höra. Vi får skrika för att överrösta "Ring my bell" med Anita Ward.

Urvalet är strikt 70-tal, som en hyllning till den tid då området ansågs vara som ruffigast. Melba Moore, Bee Gees, Kool & the Gang, Sister Sledge och Lipps Inc för att nämna några andra. Från den tid då maffian och hallickarna regerade Meatpacking District, då hög inflation och låg tillväxt dränerade USA:s ekonomi.

"Bond run" är en vidareutveckling av termen "bank run", som syftar på när sparare i panik tar ut sina besparingar och orsakar en kollaps i banken. Det hände här och var för några år sedan. Den svaga konjunkturen därefter ledde till att många investerare föredrog att placera sina pengar i statsobligationer eller obligationsfonder istället för aktier eller på bankkontot.

När sedan den amerikanska centralbanken Federal Reserve genom återkommande stimulanser försåg finansmarknaden med mer likviditet blev det än mer pengar som behövde placeras. Från 2010 fram till i somras föll räntan från nästan 4,0 procent till 1,4 procent som lägst.

Räntefallet skapade enorma vinster och bidrog till en accelererande aptit på andra former av fastförräntade värdepapper. Företagsobligationer, i både solida och bräckliga företag, blev nästa stora investeringstrend. Nu är frågan om en bond run hotar, alltså att investerarna ska börja sälja obligationer i panik. Den som tror att historien upprepar sig har skäl att vara orolig.

"Jag tror inte att vi kommer att se någon inflation att tala om förrän 2014 eller 2015, men för livförsäkringsbolag och andra som placerar i långa obligationer är det en klen tröst", säger räntehandlaren.

Han delar den allmänna uppfattningen att USA:s ekonomi verkligen tar fart. Om sedan Federal Reserve fortsätter att stimulera och jobbtillväxten kommer när politikerna har löst frågan om budgetstupet så blir risken för klart högre inflation påtaglig.

Vi invänder att kapacitetsutnyttjandet fortfarande är lågt i den amerikanska ekonomin men får tillbaka att USA:s förbättrade konkurrenskraft leder till nyetableringar. Företag flyttar tillbaka produktion från Kanada, Mexiko och till och med från Kina. När alla dessa tillväxtfaktorer samverkar så ligger en en inflationsbomb i farans riktning.

Tittar man tillbaka på utvecklingen under 1900-talet finns det intressanta paralleller att dra. 1946 bottnade räntan på den tioåriga amerikanska statsobligationen under 1,5 procent.

Under de efterföljande tio åren var den genomsnittliga inflationen 4,2 procent, innebärande att den som köpte en tioårig statsobligation året efter andra världskrigets slut fick se inflationen äta upp hela avkastningen. Den som sålde i förtid gjorde istället förlust på det fallande obligationspriset.

Det var i ett läge när USA betalade av sin krigsnota och samtidigt stimulerade stora delar av den sönderbombade gamla världen med Marshallplanen. Krig i Korea och Vietnam samt energikrisen gjorde inte kalkylen bättre under tiden därefter.

Långt in på 1980-talet betraktade många investerare statsobligationer som det största statsdirigerade bedrägeriet i modern tid. Ju mer räntan steg, desto mer sjönk priset på obligationerna.  

Först vid den amerikanska bankkrisen i början av 1980-talet toppade tioåringen på nästan 16 procent innan den återvände nedåt. Sedan dess har räntetrenden varit spikrak nedåt - eller spikrak uppåt om man ser till priset på obligationerna.

Till i somras. Från botten i juli på 1,39 procent har räntan på den amerikanska tioåringen klättrat över 1,6 procentsnivån.

"Kunderna har inte börjat vräka ut långa obligationer, men de köper inte längre blint. Däremot är de väldigt intresserade av inflationsskydd i olika former ", konstaterar räntehandlaren.  Hoppas på det bästa, beredd på det värsta. Det är en överlevnadsstrategi.

När vi lämnar Bagatelle dränkta av introt från "Stayin alive" av Bee Gees har räntehandlaren redan nästa mål i sikte, en nattklubb några gator bort.

Får han rätt i sina värsta farhågor med stigande inflation och räntor kommer räntefonder och direkta obligationsköp att bli finansmarknadens Svarte Petter de närmaste åren, medan aktier kan vara på väg tillbaka mot en gyllene period.