”Vi har tidigare varit ensamma om att forska kring den här mekanismen. Att nu även andra arbetar med det här och verkningsmekanismen exponeras genom de tre publikationerna är en klar bekräftelse på att vi är rätt ute. Det stärker vårt affärscase och gör att vi har fått mycket större möjligheter att sälja läkemedelskandidaten”, säger Martin Andersson om bolagets Vps34-projekt.

Forskningschef Martin Andersson i laboratoriet i Huddinge, söder om Stockholm. (Foto: Sprint Bioscience)

De publicerade artiklarna i Nature, Nature Cancer och OncoImmunology slår fast att processen autofagi i tumörer gör att cancercellerna kan undkomma attacker från immunsystemet. Vad läkemedelskandidaten SB02024 gör är att hämma aktiviteten hos proteinet Vps34. Detta stoppar autofagi-processen och leder i sin tur till att cancercellerna blir känsliga för attacker från immunsystemet. Vidare har bolaget visat att substansen minskar tumörtillväxt i modeller av malignt melanom och tjocktarmscancer.

Logiskt med partner inom immunonkologi för SB02024

Sprint Bioscience ser störst potential för SB02024 i kombination med andra läkemedel och enligt Martin Andersson innebär det en dubbel vinst att licensiera in molekylen för läkemedelsbolag som arbetar med immunonkologi. Dels kan företaget introducera ett nytt läkemedel på marknaden, dels kan de potentiellt förbättra effekten av sina befintliga läkemedel då SB02024 gör det lättare för immunsystemet att komma åt cancerceller. Eftersom molekylens verkningsmekanism bygger på att det är immunsystemet som gör jobbet mot cancercellerna är den naturliga partnern för projektet ett företag som är aktivt inom immunonkologiska läkemedel, enligt forskningschefen. Det är nu viktigt att Sprint Bioscience hittar en partner som har både kapacitet och vilja att utforska och dra nytta av läkemedelskandidatens fulla potential, även inom fler tumörformer än de två som Sprint Bioscience har undersökt, förklarar han.

Kan man förvänta sig en ökad forskningsaktivitet inom det här området efter dessa oberoende valideringar?

”Absolut, det räknar vi med. Det är ganska mycket flockbeteende i läkemedelsindustrin – många bolag springer efter samma typ av verkningsmekanismer när de väl har blivit tillräckligt validerade. Vi har varit i en situation där vi själva har fått pusha för det här projektet men nu känner vi att det finns mer av en ’pull’ från våra kunder. De kontaktar oss och vill veta mer om projektet och har insett att det här är något som de själva borde jobba med”, säger Martin Andersson.

BIO-Europe, en bra möjlighet att marknadsföra projekt

Sprint Bioscience har som affärsmodell att ta fram småmolekyler som man på ett tidigt stadie licensierar ut till läkemedelsbolag med stora finansiella muskler, som har möjlighet att ta kandidaten hela vägen till marknad. Bolaget får sina intäkter i form av upfront-betalningar, milstolpebetalningar och royalties (i det fall kandidaten når marknaden och säljs till slutkonsument). Bolaget har för närvarande fyra läkemedelsprojekt varav två är utlicensierade, till amerikanska Petra Pharma respektive sydkoreanska LG Chem, med ett totalt potentiellt värde på 470 miljoner dollar plus royalties på försäljning när projektet når marknaden. Diskussioner kring utlicensiering av SB02024 är pågående och den kommande konferensen BIO-Europe den 26 oktober är en bra möjlighet för Sprint Bioscience att ta arbetet med att hitta en partner framåt, enligt Martin Andersson, som samtidigt poängterar att det är en mycket komplex process att träffa denna typ av avtal.

Jämfört med Projekten PIP4K2 och NASH, som licensierades ut i ett tidigt skede, har Sprint Bioscience tagit utvecklingen av SB02024 längre på egen hand. Det har enligt Martin Andersson att göra med att bolaget tidigare var ensamma om att forska kring verkningsmekanismen, vilket innebar att tröskeln till ett partnerskap var högre. Nu när det har börjat forskas på annat håll om verkningsmekanismen är bolagets position starkare för att nå ett fördelaktigt avtal.

Ökar utvecklingstakten efter övertecknad emission

Martin Andersson förklarar att Sprint Bioscience över tid siktar på att nå en kritisk massa i sin projektportfölj, som minskar beroendet av enskilda projekt och som möjliggör en mer regelbunden ström av intäkter från olika håll. Hittills uppges bolaget ha varit komfortabelt med att hantera tre samtidiga projekt, enligt definitionen projekt där Sprint Bioscience är aktivt verksamma med utvecklingen (projekt som bolaget har utlicensierat och helt ”lämnat över” till partner räknas inte med i sammanhanget). Med en påfylld kassa efter en övertecknad företrädesemission i juni 2020 är bolaget nu i färd med att öka takten till fyra samtidiga projekt, och nyrekryteringar uppges vara på gång.

”Med den här expansionen kommer vi att få ett bättre nyhetsflöde, när det finns fler projekt att kommunicera runt. Med fyra projekt samtidigt börjar vi röra oss mot denna kritiska massa, med projekt i beredning hela tiden samtidigt som vi regelbundet kan komma med spännande nyheter. Vi kommer gradvis att rekrytera personal och inledningsvis stärks labbverksamheten upp”, säger Martin Andersson.

Forskningschefen betonar samtidigt att det utöver de forskningsprojekt som bolaget driver och kan kommunicera kring pågår en jakt efter nya intressanta projektuppslag. Bolaget uppges ha en ständigt pågående process med nya möjliga projekt under utvärdering, och när resurser i företaget frigörs kan nästa spännande projekt tilldelas resurser.

”Det projekt vi tror mest på startas upp och offentliggörs. Det är så verksamheten fungerar, att när vår inblandning i de utlicensierade projekten dras ned, så har vi alltid nya projekt som vi startar igång”, förklarar han.

Vad är det som gör att ni besitter kompetensen att ta fram småmolekyler med potentialen att bli färdiga läkemedel, och som efterfrågas av stora läkemedelsföretag?

”Jag tror att det handlar om två saker. Det krävs många olika discipliner för att ta fram ett nytt läkemedel, även i de tidiga faserna där vi befinner oss. Det gäller att få disciplinerna att samarbeta på ett bra sätt, förstå varandras utmaningar samt kvaliteten i de data som genereras i olika delar av bolaget. Det har vi lyckats med.”

Martin Andersson fortsätter:

”Genom att samla de olika kompetenser som krävs kan vi både vara effektiva och dra nytta av varandras kunskaper. Sedan handlar det om att vi som bolag har specialiserat oss på tidig läkemedelsutveckling, vilket gör att vi kan vara riktigt bra på det, medan vi överlåter åt licenstagare som är experter på den kliniska fasen att göra det jobbet. Detta istället för att vi ska ’bygga om’ de kompetenser som finns i bolaget vartefter ett projekt fortskrider”, förklarar forskningschefen.