Utländska investerare uppges vara på bred flykt från Shanghai-börsen under de senaste dagarna. Försäljningar i fastlands-kinesiska aktier via Hongkongbörsen har ökat dramatiskt bara under den här veckan, rapporterar Bloombergs.

De senaste försöken att stämma i bäcken är statliga finansföretag som stödköper aktier och stopp för nynoteringar. Det vill säga myndigheterna försöker på konstlad väg trycka upp efterfrågan och ned utbudet.

Det stannar inte där. Genom regeländringar underlättar Kinas centralbank investerare att låna pengar för att köpa aktier. Lägg därtill att myndigheterna uppgett att de ska undersöka om investerare "manipulerat" marknaden genom att använda indexprodukter för att blanka marknaden.

Den välkända häxjakten på blankare har börjat.  

När myndigheterna inte accepterar hur marknaden sköter prissättningen vet vi från liknande situationer tidigare att någonting har gått snett. Liksom att risken är stor för att även om panikåtgärderna fungerar kortsiktigt är risken stor för att det skapas ännu större problem på lite längre sikt.

Lägg därtill värderingarna. Även efter de branta nedgångarna – Shanghaibörsen har fallit mer än 25 procent på tre veckor – så är medianvärderingen på aktierna 59 gånger rapporterad vinst. Det är nästan tre gånger mer än värderingen på Standard & Poor’s 500 Index.

Ovanpå det kommer de bisarra prisskillnaderna på likartade aktier som är noterade i Hongkong och i Shanghai.

När handelslänken mellan Hongkong och Shanghai öppnades i höstas var förväntningarna att det skulle leda till utjämnade prisskillnader eftersom fastlandskineser fick ökad tillgång till Hongkongbörsen och utländska investerare ökad tillgång till Shanghaibörsen. Det blev snarare tvärtom.

För att illustrera hur snett det har gått lyfter Bloombergs fram Petro China Co, Kinas största börsbolag. Kursen föll på Hongkongbörsen på måndagen. Samtidigt steg aktien på Shanghaibörsen på spekulationer om statsdirigerade stödköp.

Nu värderades aktien med 48 procents rabatt i Hongkong jämfört med branschkollegorna på Shanghaibörsen. Värderingsskillnader går att prata bort ett tag men när de blir tillräckligt stora eller pågått tillräckligt länge inser allt fler att det är något som inte stämmer. Det har blankarna gjort.

Men när blankarna blir måltavla vet vi från tidigare erfarenheter att någonting är allvarligt fel – och att blankarna faktiskt kan ha rätt.   

Tro nu inte att det bara är en kommandoekonomi som den kinesiska där myndigheter försöker manipulera marknadsprissättningen och brännmärka investerare som spekulerar i att priserna ska gå ned.

Det är bara sju år sedan USA införde blankningsförbud för finansaktier och konstaterade kort efter att det var en ganska korkad idé. Att det amerikanska banksystemet var genomruttet pratade man helst inte om vid tidpunkten.

USA hade för övrigt ett totalt blankningsförbud som varade i fyra decennier på 1800-talet. Landet var i krig med Storbritannien 1812 och ville inte ha finansiell oro i ryggen.

1929 undersökte den amerikanska kongressen om den stora marknadskraschen berodde på att tradern Jesse Livermore hade blankat så infernaliskt. Att det var en äkta bubbla som sprack och att Jesse Livermore kanske bara var smartare än Average Joe, gick så småningom upp för myndigheterna.

På 1990-talet var det många som ondgjorde sig över "spekulanter" som George Soros som sänkte den svenska kronan. Att den svenska kronan var groteskt övervärderad och att finansmän som George Soros i slutänden bidrog till att rädda den svenska ekonomin pratar man sällan om nuförtiden.

Den amerikanska motsvarigheten till Finansinspektionen har numer landat i slutsatsen att blankning trots allt är bra. Det bidrar till likviditet i marknaden, effektiv prissättning och faktiskt minskar risken för bubblor.