Den amerikanska centralbankens besked att de stimulativa obligationsköpen ska trappas ned med 10 miljarder dollar per månad var väntat. Liksom att räntan lämnas oförändrad. Efter beskedet steg de amerikanska börserna. Uppgången fortplantade sig till Asien och Europa. Vän av ordning kan fråga sig varför, om nu utfallet var som väntat.

Skälet är att det finns "officiella" och "inofficiella" förväntningar. Merparten av ekonomerna hade i sina officiella prognoser väntat sig att Federal Reserve skulle fortsätta sin försiktiga nedtrappning och signalera att den första räntehöjningen dröjer ett år till eller så.

Men mellan skål och vägg, ute i mäklarrummen och bland tunga investerare har det under de senaste veckorna pratats om risken för att den amerikanska ekonomin utvecklas så pass starkt, framför allt arbetsmarknaden, att risken ökat för att Federal Reserve tvärtom kan behöva dra i handbromsen för att inte skapa långsiktiga risker med överstimulanser.

Nu har beskedet kommit att det är status quo som gäller. Det innebär konkret att den oro som bubblat under ytan i marknaden i ett slag är som bortblåst. I alla fall för nu. Inför nästa amerikanska räntebesked kan vi mycket väl få en upprepning av de senaste veckornas investerarbeteende på finansmarknaden.

Det här snabba skiftet från fläckvis oro till kollektivt lugn i finansmarknadens går att illustrera i en graf. Det handlar om VIX-index, den gamla trotjänaren som Placera ofta refererar till.

I all enkelhet kan man säga att VIX-index mäter priset på risk, det vill säga vad finansmarknadens aktörer kräver betalt för att ta på sig risk vid ett givet tillfälle. I en orolig värld där framtida utfall är mer osäkert behöver de ta mer betalt eftersom deras kalkyler blir mer osäkra när det möjligas spann vidgas.

I optionsvärdering finns ett antal prispåverkande faktorer. En av dessa är volatiliteten. Chicagobörsen började på 1990-talet intressera sig för ämnet. Genom att mäta prissättningen på en mängd olika indexoptioner med det breda börsindexet S&P 500 som underliggande vara kunde de få en siffra på marknadens förväntade volatilitet under den närmaste månaden.

På svenska innebär det att man definierar vilka kollektiva förväntningar finansmarknadens aktörer har på kommande fluktuationer. Förväntningar om stora framtida svängningar leder till att investerare kräver mer betalt för att göra affärer.

Det är tämligen självklart, om du utfärdar en option så sitter du med risken. Tror du att den underliggande varan, i det här fallet börsindex, riskerar att svänga kraftigt upp eller ned så behöver du ta extra betalt för att kompensera dig för den högre risk du tar. Om du istället köper optionen är du beredd att betala lite mer eftersom högre osäkerheten i det möjliga utfallet också rymmer större möjligheter.

Det påverkar ofta börsutvecklingen. Den högre riskpremie som en optionshandlare kräver i sina kontrakt när världen ter sig mer osäker är inte unik för honom eller henne. En svensk aktieinvesterare som ser samma risker kräver också ökad riskpremie. Ofta sker det intuitivt.

När vi tycker att läget är osäkert blir vi mindre benägna att köpa, och mer benägna att sälja. Tänk dig att du vill köpa aktier i exempelvis Volvo på 90 kronor. Just innan du ska trycka på köpknappen nås du av nyheten att det skett explosion i New York. Du vet inte om det är ett terrordåd eller inte, känner inte till omfattningen av skadorna och kan inte överblicka de långsiktiga konsekvenserna. Du avvaktar med att köpa aktier och ser istället hur kursen i Volvo sjunker. Samtidigt börjar andra Volvoägare att sälja för att minska sin risk.

När aktien står i 85 kronor tycker du att den har blivit så billig att du ändå chansar och köper. Ingenting har i sak förändrats i Volvo, annat än att det finns en vag oro för att bolaget och finansmarknaderna kan påverkas negativt av det inträffade. Kursskillnaden på fem kronor i Volvo från ditt tänkta till ditt faktiska köp kan sägas illustrera den kompensation du krävt för att ta på dig risken vid det givna tillfället.

I tider av konsensus, lugn och finansiell stabilitet kräver investerarna litet riskpåslag. I tider av stor oro vill de ha högre. Det är vanligt att börsindex faller när kravet på riskpremien stiger och vice versa. Därför talar man ofta om VIX-index som "Fear and greed-index".

Som grafen ovan visar bidrog Federal Reserves besked till att lugna finansmarknaden rejält. VIX-index sjönk snabbt från trakterna kring 12 till 10,6. I ett historiskt perspektiv är det en mycket låg nivå, den lägsta sedan februari 2007.

Det här leder naturligtvis till intressanta följdfrågor. Beroende på hur man betraktar världen kan man dra olika slutsatser av den här extremlåga nivån på investerarnas krav på riskpremie.

En del hävdar att när riskpremien, som vi alltså läser av via VIX-index, fallit så djupt så lurar en börsnedgång runt hörnet. Ungefär som att har det gått så bra, så länge, så kan det bara gå åt skogen. Det är i grunden ett haltande resonemang. Det finns ingen naturlag som säger att det måste bli regn bara för att det är sol idag, eller att börsen måste falla i morgon bara för att den stiger idag.

Vad vi däremot kan fundera på är om den börsuppgång som drivits av lägre riskpremie sedan två år tillbaka kanske sjunger på sista versen. Vi hade en prognosbubbla runt millennieskiftet och en vinstbubbla 2005-2007. Kanske bevittnar vi just nu en riskpremiebubbla som i det här fallet drivits av den extrema tillgången på likviditet. Det låga priset och stora tillgången på pengar har kontinuerligt tryckt ned riskpremien under fem års tid och fått marknaderna att hantera rejäla kriser som den arabiska våren, valutaturbulens i flera länder och rysk aggression

I så fall är det bara att lyfta på hatten för Federal Reserve. Det var faktiskt ett av målen med de kvantitativa stimulanserna, att flöda så mycket kapital till finansmarknaden att investerarnas kollektiva och allerstädes närvarande skräck skulle försvinna. Bristen på krediter och likviditet var det som skapade den förra krisen när riskpremien nådde absurt höga nivåer i slutet av 2008.

Tittar vi på VIX-index sedan 1990 så ser vi att perioder av fallande riskpremie tenderar att ge stigande börs, men också att börsen kan stiga under perioder av hög volatilitet.

Grafen mäter VIX-index mot amerikanska S&P 500, därför att det är en lång tidsserie. Det hade lika gärna kunnat vara ett svenskt index eftersom utvecklingen är mycket snarlik.

Poängen är att den börsuppgång vi sett de senaste två åren – en period då företagsvinsterna envisats med att inte öka – kanske främst kan tillskrivas att investerarna krävt allt lägre riskpremie. Den perioden kan vara över, men det måste inte innebära att börsen ska vända ned kraftigt. Andra faktorer som stigande vinster kan ta över som drivkraft för börsen.

Återvänder vi till nuet kan vi konstatera att vad investerarna, tolkade genom VIX-index, säger är att det råder låg sannolikhet för kraftiga svängningar den närmaste månaden – att det kommer att bli en lugn sommar.

Men, det är en tro baserad på det vi vet idag. Vi som varit med ett tag vet att oväntade saker kan hända som i ett slag förändrar bilden. En argentinsk betalningsinställelse? Just den är marknaden mer eller mindre beredd på. Oftast är det när det sker helt oväntade störningar som finansmarknaden får skrämselhicka.