Ta en titt på börskurvan här nedan. Den visar Stockholmsbörsens utveckling under de senaste sex åren. Det är nämligen sex år sedan börsen nådde sin senaste all time high-notering, sommaren 2007.

Då hade börsen stigit mer eller mindre ovabrutet sedan 2003 och börs-vd:ar talade om en "superkonjunktur" - en högkonjunktur som antogs kunna hålla i sig många år till. Vad många inte förstod var att den egentliga drivkraften bakom uppgången var en extremt vidlyftig utlåning från amerikanska banker till hushåll och företag i USA.

Amerikanerna konsumerade med lånade pengar och på lånad tid, och stod för en stor del av världens efterfrågan på varor och tjänster. Arbetslösa fick ta huslån med löfte om amorteringsfrihet till dess att de fått ett jobb. Men när nya jobb började tryta började även återbetalningsförmågan göra så, och det gick snart upp för marknaden att en bubbla hade blåsts upp och att den var på väg att spricka. Och då sprack den.

Sedan följde en eländig börshöst 2007 och ett dramatiskt börsår 2008. Tonen var tidvis så uppskruvad att den västerländska civilisationens undergång förutspåddes. Somliga i USA bunkrade konserver. Under den här perioden föll  Stockholmsbörsen med nästan 60 procent.

Vi på Placera, och alla som sysslar med aktieanalys, drabbades då av ett pedagogiskt problem: När nästan alla aktier faller, hur förklarar man då att vissa bolag är under omständigheterna välskötta och om bara försäljningen kommer tillbaka är aktien köpvärd?

När skulle försäljningen komma tillbaka? I början av 2008 tog börsraset en paus. Skulle det vända upp då? Var det dags att köpa aktier igen? Nej, det visade sig att alla de dåliga krediter som skapats i USA spridits över hela världen som en epidemi via olika svårbegripliga värdepapper.  Investmentbanken Lehman Brothers gick i konkurs och världen stod åter i brand.

I januari 2009 höll vi på Placera en börskväll med inbjudna börsproffs. Vi skulle försöka lägga ut texten om börsåret 2009. Aktieanalysens Grand old man, Björn Davegårdh, sa då följande:

"Köper man inte aktier nu, då gör man det aldrig."

Jag baxnade inför hans självsäkra formulering. Hur kunde man säga något sådant när somliga samtidigt hävdade att det moderna kapitalistiska systemet skakade i sin grundvalar?

Det visade sig dock att han fick rätt. Men det skulle ta några månader. Inte förrän framåt maj började börsen ta fart uppåt. Fram till dess, i februari och mars, pendlade börsen kraftigt upp och ned och det krävdes rejält med mod för att gå in i med nya investeringar.

Just här ställdes investerarens placeringshorisont på sin spets. Hur lång tid vill jag äga min investering? Det är lätt att bli nervös när ens aktier går käpprätt åt fel håll första månaden.

Just då var det rätt att vara långsiktig. I juli 2007 var det helt fel att vara långsiktig.

Placera var en relativt nystartad redaktion och utvecklingen under 2008 och 2009 lärde vi oss mycket, inte minst att behovet av så kallad makroanalys är skriande bland privatsparare. Tanken var att kan vi rekommendera våra läsare att undvika aktier under en period som 2007-2008 och att köpa aktier under en period som 2009-2010, så spelar det mindre roll exakt vilka aktier man köper.

Vi har sedan dess försökt uttolka de svårlästa konjunktursignalerna världen över. Baserat på dem gör vi sedan våra aktieanalyser. Varje månad publicerar vi en ny marknadssyn där vi ger ett så kallat allokeringsförslag, det vill säga hur stor andel aktier, räntor eller annat vi tycker att man ska ha i sin totala sparportfölj. Baserat på marknadssynen väljer vi vilken typ av aktie eller fond vi tycker passar bäst för de kommande tre till sex månaderna.

Tre till sex månader är inte speciellt långsiktigt. Men min övertygelse är att det inte går att göra anspråk på att se längre fram i tiden än så.

Vi kan dra fel slutsatser. Vi kan rekommendera fel aktier. Det händer alla som försöker. Åren 2011, 2012 och 2013 har bjudit på Europakris men också formidabla kurslyft.  Men vi har gjort vårt bästa och inte sällan med lyckade resultat.

De sex åren som jag beskrivt ovan sammanfaller med min tid som chefredaktör för Placera. Och med dessa ord säger jag tack för mig. Nu drar jag vidare mot nya äventyr på Dagens Industri.

Vi på Placera har även samarbetat med Avanza i framtagandet av en ny sajt. Den sajten blir det Tomas Linnalas uppgift att basa för och utveckla i egenskap av chefredaktör och ansvarig utgivare.

Tack för mig.