Under en vecka besökte placera.nu Kenya för att på närmare håll se det omtalade afrikanska tillväxtundret. Vi besökte en rad företag; Oriflame Afrika och den kenyanske marknadsföringsjätten Scangroup inom konsumentindustrin, stålbolaget Athi River Steel och cementbolaget Athi River Mining inom industrin samt Lundinbolaget Africa Oil och kaffeentreprenören Vava Coffee inom råvarusektorn.

Intrycken, bilderna, ljuden, lukterna är många. Östafrika är dammigt, ljudligt - och väldigt vänligt. Det är något som eventuellt går stick i stäv med den bild vi hade innan vi åkte till Kenya, med terrordåd och politisk osäkerhet som en fond i bakgrunden till den omtalade tillväxten. Vi fick höra att vi inte skulle vistas på gatorna själva och ta taxi vart vi än skulle.

Det finns nämligen ett terrorhot från den somaliska gerillan al-Shabaab, och hotet riktar sig just mot Kenyas viktiga turistindustri. Svenska UD avråder från att vistas på platser som köpcentrum och restauranger i Nairobi där många turister finns. Läs artikeln om Kenyas turistindustri här.

Men känslan när vi nu lämnar landet är att terrorhot, osäkerhet och våld inte alls känns så närvarande som vi trodde. Visst måste man ha respekt för de säkerhetsrisker som ändå finns, men utan att låta detta överskugga det faktum att kenyanerna överlag är varma och vänliga, och har mycket humor.

Det är dock svårt att tala om kenyaner som grupp, liksom det är ännu svårare att tala om afrikaner som grupp. Afrika söder om Sahara består av 46 länder, och ett land som Kenya har 42 folkgrupper, något som är viktigt att komma ihåg.

Vi träffade världsvana affärsmän i Nairobi, massajfolk med traditionell krigarklädsel i Masai Mara, kvinnor och barn i slummen strax intill Nairobis industriområde, trendiga överklassungdomar på inneklubben Brewery och utfattiga nomader i ökens Lokichar. Klyftor finns i de flesta samhällen. I det kenyanska är de övertydliga.

Motsättningarna präglar även affärslivet. Å ena sidan råder en tillväxtboom. Å andra sidan lever hälften av kenyanerna under vad vi betecknar som fattigdomsgränsen. Å ena sidan bor massajen i en hydda gjord av torkad koskit. Å andra sidan har han en Iphone.

Faktum är att de flesta kenyaner - oavsett inkomst - har en telefon. I Afrika kostar en vanlig mobiltelefon utan finesser cirka 10 dollar, vilket gör att många har råd trots utbredd fattigdom. Därför är telekommarknaden en framtidsbransch som de stora internationella bolagen slåss om att ta sig in på. Läs placera.nu:s artikel om den afrikanska konsument- och telekommarknaden här.

Även industrin växer så det knakar. Det bestående intrycket är dock att det till mycket stor del är utländska affärsmän och investerare som är drivande. Indier och kineser är mycket väl representerade i det kenyanska näringslivet. Det kan naturligtvis handla om en slump, men en inte oansenlig andel av de företag placera.nu fick möjlighet att besöka drevs av indier eller indiskättade personer. Scangroup, Athi River Steel och Athi River Mining hade alla en stark koppling till Indien, där grundare, vd och alla nyckelpositioner innehades av indier. Arbetarna på fabriksgolvet däremot, var afrikaner.

Även råvarusektorn präglas i hög grad av utländska investeringar, inte minst från Kina. Det enorma jänvägsprojekt som nu är under arbete, med en järnväg från Uganda i nordväst, tvärsöver Kenya i Nairobi ned mot Kenyas andra största stad Mombasa vid kusten stöttas exempelvis både finansiellt och operativt av det kinesiska företaget China Roads and Bridge Corporation. Läs artikeln om Kinas investeringar i afrikansk råvarusektor här.

Till det företaget levererar Athi River Steel, det företag placera.nu besökte och som alltså drivs av indier, stål. Stålet tillverkades av skrot, som lämnades in av kenyaner i lokalområdet som fick ekonomisk ersättning för skrotet. Läs artikeln om att lokalt skrot bygger afrikanskt infrastruktur här.

I det här fallet är det tydligt att de utlänska investeringarna rent konkret även gynnar lokalbefolkningen. Men säkerligen är det inte alltid som detta är fallet.

Svaret är kanske ökad utbildning. Om de utlänska företagen kan hitta kompetensen bland lokalbefolkningen kommer tillväxten i näringslivet än mer komma kenyanerna till del. Kanske är det då inte bara arbetarjobben på fabriksgolvet som går till kenyaner, utan chefs- och vd-positioner.

För är det någon som förstår sig på den kenyanska, östafrikanska och afrikanska marknaden så är det kenyanerna, östafrikanerna och afrikanerna själva.  De globala företag som vill ta del av och även bidra till den afrikanska kontinentens tillväxt bör förstå detta.

Kenya och många andra afrikanska länder brottas fortfarande med fattigdom, hög arbetslöshet, undermålig infrastruktur och hög inflation. Men bland världens tio länder som har växt snabbast de senaste tio åren så är sex stycken afrikanska. Medan USA och Europa uppvisar nolltillväxt så kommer de afrikanska ländernas BNP öka med i genomsnitt sex procent årligen de kommande åren.

Mycket återstår, men visst växer Afrika så det knakar.

---

Du hittar samtliga artiklar som Frida Andersson har skrivit på plats i Kenya om du klickar här.