Vi svenskar går mot en tid då vi själva måste ta ett ökat ansvar för vår ekonomi. Pensionssystemet för morgondagens pensionärer kommer inte att se ut som för dagens - premiepensionen och det privata pensionssparandet kommer att få en allt viktigare roll.

Vi ska välja försäkringsbolag, elbolag och mobiloperatör. Vi ska välja bolag som ska förvalta vår tjänstepension och vi ska välja fonder i premiepensionssystemet.

Det är många förändringar i form av avregleringar som har skett i vårt land det senaste årtiondet. Valfriheten har blivit så mycket större, men det ställer också högre krav på individuell kunskap och intresse.

"Unga och bortskämda" hette ett program som i höstas gick på SVT. Det är visserligen ett hårt draget programkoncept (ovanligt hårt för att komma från public service) där curlade ungdomars obefintliga hushålls-, arbets- och ekonomikunskaper med all önskvärd tydlighet blottlades för tittaren.

Även om man tar programmet med en nypa salt sade det ändå något om hur viktigt det är att kunskap om värdet av pengar och sparande grundläggs på ett tidigt stadium, för att undvika att ungdomarna kraschlandar när flick- eller pojkrummet där hemma i villan ska göras om till gästrum.

Grunden för den kunskapen och det intresse som de senaste årens samhällsförändringar kräver för att dess positiva egenskaper ska komma individer tillrätta läggs bäst i skolan.

Glädjande är därför beskedet om den nya gymnasieskolan, en ny förordning som träder i kraft i höst. Den säger att privatekonomi nu ska läggas in på skolschemat inom de samhällsekonomiska ämnen i gymnasieskolan som alla läser. Privatekonomi blir med andra ord obligatoriskt att läsa.

Det var på tiden. Aktiespararna och Fondbolagens förening är bara några av de organisationer som länge slagits för detta.

I beskrivningen av vad som ska läras ut står att eleverna ska få lära sig om hushållets inkomster, utgifter, tillgångar och skulder. De ska få lära sig om konsumtion i förhållande till behov och resurser och hur privatekonomin påverkas av samhällsekonomiska förändringar.

Jag hoppas att även sparandeperspektivet ingår i denna grumliga beskrivning, men regeringens förordning innehåller inte någon formulering om det. Därmed lär det bli upp till varje lärare att själv väga betydelsen av sparandekunskap i skolan.

Ju yngre man är när man inser hur viktiga de privatekonomiska valen är, desto mer har man att tjäna på dem. Hur pensionsmarknaden, aktier och fonder i stora drag fungerar borde onekligen ha en plats på schemat. Låt oss hoppas att Sveriges gymnasielärare håller med om det.

P.S Följ mig gärna på Twitter @FridaPlacera