En del säger att statistik är förbannad lögn, men det är helt fel. Snarare är det så att statistiken alltid är sann, på det enda eller andra sättet. Ta det här med kvinnor och sparande. I höstas visade Dagens Industri att kvinnors 10 favoritaktier steg i snitt 9 procent, medan mäns favoritaktier steg i snitt 2 procent under de första sju månaderna 2006. Men det var egentligen ingen nyhet. En rad andra, mer genomarbetade undersökningar, har genom åren visat att kvinnor på sikt lyckas bättre med sitt sparande än män.

Men så finns det andra siffror. Fondbolagens förening visade nyligen att kvinnor flyr risk och hellre sätter sina pengar på räntelösa bankkonton än i aktier eller aktiefonder. Länsförsäkringar visade för något år sedan ungefär samma sak: Var fjärde svensk sparar bara i bankkonto eller i räntefonder, det vill säga riskfritt. Av dem är 58 procent kvinnor.

Uppenbarligen gör kvinnor rätt när de väl vågar. Ett faktum som kanske bevisar det är att kvinnor är klart underrepresenterade när det gäller den nya modeflugan: Aktieindexobligationer och andra så kallade strukturerade produkter. Gemensamt för dem är att de är behäftade med garantier. Det vill säga: Om du köper det här pappret får du garanterat pengarna tillbaka, även om börsen går ner. Motprestationen är att du avstår en del av den eventuella uppgången.

Hos den största aktören Handelsbanken är det 65 procent män som köper detta, oklart varför. Problemet med strukturerade produkter är nämligen att det finns ytterligare en garanti: banken tjänar storkovan och du kan bara tjäna lite. För även om det kan vara svårt att tro det nu när börsen har packat ihop (igen!), så går börsen på sikt alltid upp. Därför kan den långsiktiga spararen inte räkna hem en investering i strukturerade produkter. För ett par veckor sedan redovisade Financial Times två studier, en som gjorts av Barclays Bank och en som gjorts av ABN Amro i samarbete med London Business School. Båda visade att de investerare som satsat på strukturerade produkter skulle ha fått bättre avkastning om de hade blandat fonder själva på traditionellt sätt. Barclays studie var baserad på brittiska data från åren 1899-2005 och fann att placeringar som skyddats med hjälp av optioner minskade riskpremien (det är det man får om man tar en risk) från 4 procent till 0,2 procent. Spararen fick alltså lägre avkastning än vad en korträntefond ger. ABN Amros studie gav liknande resultat. "Vill man skydda sig mot nedgång, eroderas avkastningen med mer än risken minskar", konstateras det i studien. Slutsatsen: Vill du verkligen inte riskera dina sparpengar, köp statspapper.

Alltså: de flesta kvinnor tar ingen risk alls, utan vänder börsen och aktiefonderna ryggen. Synd. För när de väl tar risk och satsar på aktier och aktiefonder, då gör de ju rätt - i alla fall enligt statistiken. Hur det går på individnivå vet ju ingen. Det är bara det att de tror inte själva att de ska lyckas, och ger upp innan de ens har försökt. Ändå finns inga som helst studier som visar att kvinnor generellt skulle vara sämre på ekonomi och finansiella placeringar än män. 

Huruvida man blir kvinna eller föds till det är ännu inte klarlagt. Själv tror jag inte mycket på det där hormonsnacket. Rätt hormoner är så klart urviktigt när man ska föda barn, men vad spelar de för roll när man köper och säljer aktier? Ändå har kvinnor i allmänhet sämre självförtroende än män, helt utan förankring i verkligheten. Kanske är det själva  passiviteten som är boven. Det bästa sättet för oss kvinnor att höja vårt självförtroende är att agera och visa oss själva att vi kan. Självklart.