Doktorsavhandlingen handlade om hur tjänstemännen i Industrifonden bar sig åt när de fattade beslut om att investera i börsnoterade strålknivsbolaget Elekta. Tidpunkten var 1985, och de sparare som var med då drar sig säkert till minnes att Elekta behövde ett ordentligt kapitaltillskott för att bolaget skulle kunna fortsätta utveckla sin strålkniv, ett viktigt vapen bland annat i kampen mot cancer.

Det som intresserade Bertil Guve var hur tjänstemännen i Industrifonden gick till väga för att fatta sitt beslut om att investera i Elekta eller avstå. I avhandlingen redogör han för hur fakta och analyser samlades in och hur ett så säkert underlag som möjligt skapades inför beslutet. Sen visade Bertil Guve hur alla fakta och analyser ändå inte kunde svara på den enda viktiga frågan: Kommer investeringen att bli lönsam? Avhandlingen fick namnet "Att bestämma sig utan grund. Om omdöme och övertygelse i riskkapitalinvesteringar".

Poängen är att alla placeringsbeslut är sig lika. Experterna på Industrifonden använder ungefär samma metod som en helt vanlig sparare som ska välja sparfond eller aktie. Det går inte att på förhand veta om investeringen blir lönsam.

"Alla som sysslar med sparande och placeringar måste acceptera att det inte går at förutsäga vilka konsekvenser besluten och handlingarna får. Ovissheten är en del av beslutsprocessen, oavsett om det gäller miljontals kronor eller 500 kr i månaden till ett fondsparande", säger Bertil Guve.

Industrifondens experter tvingades fatta sitt beslut utan att veta - precis som vilken liten aktieplacerare som helt. De bestämde sig för att satsa. Elekta räddades, och investeringen blev lönsam. Elektra är än i dag börsnoterat och strålkniven räddar cancersjuka.

Om Industrifondens experter hade avstått från att investera i Elekta, hade det också varit ett lika viktigt beslut, som hade fått stora konsekvenser. Det är framför allt här som experterna skiljer sig från de privatpersoner som säger inte intressera sig för aktier och placeringar. De tror ofta att om de avstår från att investera, det vill säga inte gör något alls, är det inget beslut, och att detta icke-beslut inte får konsekvenser för deras privatekonomi. Inget kunde vara mer fel.

Aktiva sparare tenderar att göra ett annat misstag: de är allt för säkra på att investeringen kommer att slå väl ut. Trots att de innerst inne vet att ingen kan veta. Så hur ska man då tänka innan man väljer ut en fond eller en aktie?

"Det handlar om att göra en bedömning, och ta hänsyn till tre aspekter. Den subjektiva, den objektiva och den intersubjektiva", förklarar Bertil Guve.

Den subjektiva aspekten handlar om att välja ut en fond eller aktie som du helt enkelt gillar: bioteknikaktier eller trygga premieobligationer. Det objektiva handlar om att samla in fakta om detta bolag eller den här fonden. Den intersubjektiva aspekten är att låta dig inspireras av vad andra tycker. Du kanske har läst en positiv aktieanalys om ditt bioteknikbolag. Din kompis, vars omdöme du litar på, kanske jobbar där och har synpunkter. Men beslutet måste du fatta själv, och det är bara ditt eget. Du kan aldrig veta att du får rätt.

"Det är säkert många som grämer sig för att de inte sålde före raset i somras. Timingen är alltid en viktig aspekt, men då gäller det att fråga sig varför man överhuvudtaget sparar på börsen. Det är knappast för att man ska ha pengar till nästa månad, utan drivkraften är något helt annat", säger Bertil Guve.

Han tar fasta på den tyske sociologen Max Weber, som menar att svenskars känslor kring resultatet av investeringar styrs av att de flesta omfattas av den protestantiska etiken. Enligt den har det ett moraliskt värde att låta pengarna växa, att använda dem kommer i andra hand. Ett börsras blir därmed ett misslyckande, eftersom pengarna inte har förmerats. I den katolska etiken uppmanas människor däremot att njuta av gåvorna och använda pengarna.

Bertil Guve är själv en aktiv sparare som månadssparar i fonder och håller sig uppdaterad med vad som händer på finansmarknaderna. Han ser dem hellre växa än sätter upp ett sparmål för att sedan ta ut dem - precis som många andra svenskar.