Det finns ingenting som heter objektiv rikedom. All rikedom måste sättas i relation till någonting, och vanligast är att vi sätter vår rikedom i relation till människor runt oss. Är vi den familjen med bäst ordnad ekonomi på gatan kommer vi känna oss rika. Har vi lika mycket pengar men bor på en gata full av ärvda förmögenheter kommer vi känna oss fattiga. Hemligheten i att bli rik på riktigt är att sluta jämföra sig. Att någon annan har mer än dig är ingen tragedi så länge du har det du behöver.

I stället bör vi ställa oss frågan om vad vi egentligen behöver pengarna till?

Pengar är bara ett verktyg. Ett jäkligt kraftfullt verktyg förvisso, men ändå bara ett verktyg. Vet du inte vad du ska med pengarna till så är det meningslöst att försöka skaffa mer. Jag ska försöka reda ut hur jag tänker på detta.

Att vara rik i vår samtid är både någonting avundsvärt och lite smutsigt. Det finns en utbredd misstänksamhet mot människor med mycket pengar. Kanske utgår man ifrån att de ärvt pengarna? Att de lyckats komma över dem med en stor del tur? Eller kanske är det något annat.

Jag har i alla fall fått bilden av att de flesta verkar se på rika människor som generellt oförtjänta av sin situation. Att försöka bli rik tycker jag däremot är något av det absolut smartaste man kan ge sig in på, om man ska maximera sin långsiktiga livsglädje. Alla människor vill väl ändå vara lyckliga? Pengar kan inte köpa lycka, men brist på pengar leder generellt till olycka.

Carpe Diem-fällan

Då och då får jag höra det klassiska “Men varför ska man spara mycket pengar nu, tänk om du dör imorgon?”. Spontant låter det absolut rimligt, men det bygger på en helt skev syn på sannolikhet. Ärligt talat är det ett klassiskt exempel på när människor låter känslor styra i stället för att lugna ner sig och fundera rationellt.

Enligt Socialstyrelsen dör ungefär 259 personer per dag i Sverige. Med en befolkning på 10,5 miljoner innebär det att 0,002% dör varje dag. Om vi dessutom betänker att de allra flesta som avlider gör det av ålder och sjukdom blir sannolikheten att en frisk individ mitt i livet helt plötsligt ska dö imorgon i princip noll. Inte noll-noll, men förbannat nära.

Om man plötsligt, oväntat, skulle dö “luspank” imorgon, skulle man känna sig nöjd då? I stället för att maximera livsglädjen just idag så borde vi kanske tänka mer långsiktigt. Hur kommer vårt liv sannolikt se ut över tid? Och hur gör vi flest antal dagar så bra som möjligt? Borde man inte satsa på att bli pank den dagen det statistiskt är sannolikt att man kommer dö i stället för att vara pank varje dag på vägen dit.

Det är inte omöjligt att jag dör imorgon, men tämligen osannolikt. Därför vill jag försöka maximera möjligheterna till livsglädje under lång tid framöver. Helt enkelt eftersom det är mycket mer sannolikt att jag lever till 85 än 35. Investering går ut på att optimera risktagande efter sannolikheter. På ett sätt kan man se livet som en investering i sig själv där man får försöka ha en väl avvägd ansats. Att optimera livet efter sannolikheter är rimligt. Jag försöker vara rimlig.

Pengar = frihet

Men vad ska man egentligen med pengar till? Har du någonsin funderat över vad du faktiskt skulle göra om pengar inte var ett problem?

För mig handlar inte rikedom om att ha ett stort belopp på banken eller åka Porsche. Att “vara rik” är i sig ingenting som jag tycker känns särskilt lockande.

Pengar för mig handlar om möjligheter och friheter. Det handlar om vilka val jag kan göra i livet. Jag har råd att göra vissa val för att jag vet att jag har någonting att falla tillbaka på. Missförstå mig rätt; jag känner inte att jag har tillräckligt mycket pengar för att aldrig någonsin behöva tänka på pengar igen, men pengar stressar mig inte. Om jag har en sund investeringsfilosofi och förväntningar om normalsvensk levnadsstandard så kommer jag inte tvingas gå till ett jobb jag vantrivs med.

Man måste inte gå all in. Man måste inte satsa på att gå i pension vid 40. Det finns enorma fördelar med att bara skapa lite frihetskapital. För att komma dit behövs långt ifrån så mycket som man tror, och det är aldrig för sent att börja. Det största misstaget folk gör? De ångrar att de inte började tidigare, och sen fortsätter de att vänta. Bästa tillfället att börja var igår, det näst bästa är idag. Det sämsta du kan göra är att fortsätta vänta.

Det är mitt mål. Resan är i praktiken alltid målet.