När ångmaskinen och elektriciteten förändrade våra ekonomier – och samhällen – tog det lång tid innan produktivitetsvinsterna blev synliga. Den nu pågående exponentiella utvecklingen och användningen av artificiell intelligens (AI) är minst sagt omvälvande och ögonbrynshöjande. Men hinner våra centralbanker – och samhällen i stort – förstå konsekvenserna innan vi tvingas agera?

Fedordförande Warsh har kallat AI för den potentiellt mest betydelsefulla ekonomiska förändringen under hans livstid: ”den är en chock”. Jag håller med till 100%. Den pågående AI-debatten och forskningen visar samtidigt att AI:s potential är extremt svår att överblicka. Med andra ord: framtiden är oförutsägbar.

Att Fed med öppet sinne nu tar sig an uppgiften att på ett mer strukturerat sätt öka förståelsen för AI:s påverkan på tillväxt, jobb och penningpolitik välkomnas av många. Albert Einstein ska ha sagt: ”Logik kan ta dig från A till B. Fantasi kan ta dig vart som helst.” Det är ett synsätt som även bör färga AI-forskningen och dess implikationer för bland annat penningpolitiken.

Färre möten - mer strategi

Nyheten att Fed stegvis bantar antalet räntesättande möten från åtta till sex per år och ersätter de två ”förlorade” mötena med två mer strategiskt inriktade möten ligger helt rätt i tiden. Världsekonomin präglas av krig, klimatförändringar, Trump – och AI. Nu ritas kartan om under pågående färd. Det kräver nytänkande.

AI:s effekter på både utbuds- och efterfrågesidan av ekonomin är en källa till denna oförutsägbarhet. På utbudssidan kan vi förvänta oss att produktivitetsvinster leder till lägre kostnader och priser i takt med att fler företag använder AI för att effektivisera sin verksamhet. Detta skulle bidra till att dämpa inflationen.

På efterfrågesidan driver AI-utbyggnaden upp priserna på teknisk utrustning, och dess påverkan på den samlade inflationen kan komma att öka. AI kan därtill även stimulera efterfrågan genom stigande tillgångspriser, vilket i sin tur kan öka hushållens konsumtionsutgifter och företagens investeringar.

En lämplig penningpolitisk inriktning måste ta hänsyn till nettoeffekten av dessa krafter på utbuds- och efterfrågesidan och deras samlade påverkan på inflationen. Och i fokus för centralbankerna står inte bara inflationen utan också förändringar på arbetsmarknaderna och stabiliteten i det finansiella systemet.

Kapital och jobb på spel

Järnvägar, telekommunikation och internet har genom åren skapat enorma ekonomiska värden för världen. Men som historien har visat vid stora teknikskiften – och som framtiden sannolikt kommer att bekräfta – lär också mycket investerat kapital gå förlorat. Förhoppningsvis sker detta utan att äventyra den finansiella stabiliteten och därmed i förlängningen tillväxten och jobben.

Jag möter ständigt alla dessa AI-frågor, till exempel i samband med kundmöten eller som styrelseledamot vid Stockholms universitet (SU). Jag tror – och magkänslan stärker den uppfattningen – att AI bland annat förändrar våra lärosätens två huvuduppgifter: utbildning och forskning. På SU behöver vi numera alltid ställa oss frågorna: levererar vi rätt utbildningar för framtidens arbetsmarknad, och hur finansierar vi forskningen i en tid av ökad AI-konkurrens?

Internationella valutafonden (IMF) bedömer att cirka 40% av jobben globalt är exponerade för AI. För utvecklade ekonomier är siffran 60%. Det betyder inte nödvändigtvis att jobben försvinner. Men historien garanterar långt ifrån en smidig omställning. Om arbetsuppgifter försvinner snabbare än nya verksamheter växer fram kan många människor hamna i kläm.

Ingångsjobben påverkas

I takt med att AI:s förmågor utvecklas påverkas nu många jobb på ingångsnivå, vilket väcker en förståelig oro för hur unga ska hitta sin väg in i arbetslivet. De senaste veckornas politiska protester i Europa är ett uttryck för oro över både höga levnadsomkostnader och en jobbmarknad som präglas av oförutsägbarhet.

För att återknyta till SU: lärosätenas uppgift är inte att förutse varje framtida yrke, men vi behöver ge människor kunskap, kritiskt tänkande och förmåga att lära nytt genom hela arbetslivet. AI gör den uppgiften mer angelägen, inte mindre. Vi behöver ge människor – särskilt unga – kognitiva, kreativa och tekniska färdigheter som gör det möjligt för dem att använda AI.

Industriella revolutioner är inget nytt. Men AI-revolutionen utmärks av sin hastighet och av att tekniken i viss mån kan förbättra sig själv. Vi har samtidigt anledning att tro att den förändrar arbetsmarknaden snabbare än företag och politiker hinner anpassa sig. Och ett budskap till vår nya riksdag (och nästa regering): vi behöver trygghets- och omställningssystem som underlättar att utbilda sig vidare när jobbmarknaden transformeras. Misslyckanden här kan även ändra förutsättningarna för penningpolitiken.

Centralbankernas dilemma

Om centralbankerna håller fast vid gamla samband för länge riskerar de att underskatta ekonomins nya tillväxtförmåga. Men om de i förväg räknar hem produktivitetsvinster som ännu inte har materialiserats riskerar de att fatta fel beslut om inflation och räntor. AI-investeringarnas omfattning kan dessutom påverka efterfrågan och energibehov långt innan produktivitetslyftet syns i statistiken.

Jag ser mig själv som tämligen tekniskt obegåvad. Till syvende och sist är jag ju bara ekonom. Men jag har en extremt stor nyfikenhet på AI och dess konsekvenser för våra samhällen, ekonomier och finansiella marknader. Och förstås hur allt detta påverkar Riksbankens penningpolitik.

I dag finns en frestelse att betrakta AI-teknologin som antingen frälsare eller hot, som en himmel eller ett helvete. Sanningen ligger någonstans däremellan. Frågan är bara var. Båda perspektiven riskerar dock att missa något väsentligt. Teknikens effekter avgörs inte bara av vad modellerna kan göra, utan också av hur företag, utbildningssystem, myndigheter och politiska institutioner – och centralbanker – anpassar sig.

Och kanske är det just detta som blir den stora utmaningen för centralbankerna, samhället och oss på SU: att förstå och anpassa oss till en värld som förändras snabbare än någonsin tidigare.