Januaribörsen började svagt och fortsatte sedan ned. Spekulationerna om orsaken är många, men klart är att det blev en frikoppling mellan aktiekurser och vinstutsikter, eller ”multipelkontraktion” med ett lite finare ord.

Det är lite paradoxalt, inför ett år då det mesta såg ut att gå åt rätt håll. OECD förutspår en BNP-tillväxt på 4,5 procent, vinstförväntningarna för året är hälsosamma och hittills att döma av boksluten som trillat in så är utsikterna robusta. Därtill lyfts covidrestriktioner på löpande band, så vad kan gå fel? Ja, det finns ju alltid problem. Några av de stora är hög inflation, flaskhalsar i varuförsörjning och en eskalerande geopolitisk kris i Östeuropa. 

Den här texten publicerades i tidningen Börsveckan i nummer 7 den 14 februari

Läs mer om Börsveckan.

Ovanstående problem är värda att ta på allvar, men de är inte heller några nyheter. Redan i början av december var den ryska truppförflyttningen mot Ukraina känd. Redan i oktober nådde den amerikanska inflationen 6,2 procent. Redan inför Q3 rapporterna visste vi att det rådde komponentbrist och brist på transportkapacitet. Men smällen kom i januari, och det är väl vad Donald Rumsfeld brukade kalla ”unknown unknowns”. Problem vi inte ser komma, och i detta fall ett brant fall i riskaptit som fick ”P” i P/e-tal att gå ned trots att ”E” är på väg upp.

Det illustrerar ett tråkigt faktum, nämligen att man kan göra en bra analys och ändå få fel i utfall. Jag trodde att 2022 skulle bli ett okej börsår. FOMO, TINA och alla andra lustiga akronymer som betyder ungefär samma sak (köp aktier!) talar för börsen och det senaste decenniet har kriser snabbt passerats. Covidpandemin är ett lysande exempel. 12 mars 2020 föll börsen med mer än 10 procent på en dag. Ett år senare stod börsen 68 procent högre.

Så är det annorlunda denna gång? Tja, den som lever får se, men det jag tycker talar för- och emot en återhämtning är följande. Mot återhämtningen står fortsatta varuförsörjningsproblem, om än i någon mån övergående, vi har inflationen som delvis är knuten till föregående och sannolikt en mer restriktiv finanspolitik framgent. Det som talar för en återhämtning är lite uttjatade men likväl relevanta argument som just brist på alternativa investeringar (TINA) och framför allt att världsekonomin är på väg mot en rejäl comeback, och börsen bör följa företagens utveckling.

Allt detta är dock makroekonomiskt och därmed ganska svårt att översätta i en redig investeringsstrategi. Vi talar oss gärna varma för idén om ”time in the market” att vara kontinuerligt investerad snarare än att kliva av och på. I det perspektivet tycker jag att det är mer intressant att se till vilka sektorer som gått bra respektive dåligt i närtid eftersom det är drivet mer av gammal hederlig fundamenta än de mer generella drivkrafterna.

Den här texten publicerades i tidningen Börsveckan i nummer 7 den 14 februari

Läs mer om Börsveckan.

Hittills under rapportsäsongen ser det bra ut för finans och konsumtion, möjligen med undantag för tidigare vinnaren e-handel som imploderat. Hälsovård återfinns bland förlorarna, och här tror jag att det kan skapas lite bra köplägen. Hälsovården har av uppenbara skäl varit pressad under pandemin men nu när nedstängningarna är på väg att ebba ut finns en tydlig drivkraft mot normalisering. Återigen kan sjukhus investera för framtida vård så medtech borde, peppar peppar, gå mot bättre tider. Konsumtion lär fortsätta vara starkt om än att det kanske läggs mer pengar på tjänster 2022 snarare än saker. 

Så kontentan av allt detta är ändå positiv. Oavsett börsläge kommer det alltid finnas vinnaraktier!