.png)
Enligt en rapport från investmentbanken Bank of America (BofA) var det rekordstora kapitalflöden in i ESG-fonder under 2020, samtidigt som traditionella, globala aktiefonder såg utflöden. För den som mot förmodan missat vad ESG står för så är det ”Environmental, Social and Corporate Governance”. Min kollega Gabriel Isskander skrev nyligen en krönika om innebörden av ESG och en del viktiga saker att tänka på kring riskerna vid investeringar i ”ESG-vänliga” bolag. Läs den gärna i arkivet i BV 21-06.
Den här texten publicerades i tidningen Börsveckan i nummer 14 den 6 april.
Oftast är det ”E” i ESG som står i fokus. Den slutsatsen nådde även BofA som menar att investerarkollektivet premierat bolag med tydlig miljöprägel. Jag själv gillar på sätt och vis ESG-tänket, i synnerhet miljöaspekten, men upplever också att det är problematiskt. Vad är ett bolags ansvar? I aktiebolagens barndom fanns inte bolag som självständiga, juridiska subjekt. Då handlade bolag om en ren ekonomisk verksamhet, till skillnad från idag när bolagens inflytande är oerhört mycket bredare. Men ju mer sammanflätade stat och näringsliv blir, desto rörigare blir respektive sfärs ansvar.
Så kanske vore idealet för näringslivet att gå tillbaka till en mer renodlat ekonomisk roll? Lite långsökt kanske, men någonting i stil med Wormskonkordatet där staten och kyrkans roller, som fram till dess (år 1122) separerades formellt på lite olika plan. Kanske dags för ett saltsjöbadskonkordat där andan är att ta ett steg tillbaka, snarare än tvärtom? Men det kommer aldrig hända.
Nu sitter vi i ESG-världen och då är det bara att gilla läget. Och det är inte ont om problem. Visst, ”E” är ganska enkelt. Minska miljöpåverkan på något sätt, och det är nog ingen slump att det är dit fokus flyttas. Alla som säljer en manick som är lite bättre än en annan manick kan hävda att det är bra för miljön med den bättre manicken. Den byts inte lika ofta, sparar 1% energi osv.
Knivigast i akronymen är nog ”S”. Vad är socialt ansvarstagande? Ett svenskt bolag som etablerades i Bangladesh 2016 och betalade 3,3 dollar om dagen, var det bra eller dåligt? Tja, ”utnyttjar låglöneland” är en vinkel. ”Betalar 100 procent mer än genomsnittsinkomsten i Bangladesh” är en annan.
Än knivigare blir det när det kommer till relation mellan företag och stat, något som väl exemplifieras i konflikten med Kina. Handelsrelationerna är minst sagt frostiga mellan USA och Europa å ena sidan och Kina å den andra, och här finns två tydliga exempel på olika vägar att gå.
Hösten 2020 blev det mycket skriver kring Ericssons vd Börje Ekholm som tydligen försökt påverka Sveriges regering att stoppa PTS beslut att utestänga Huawei från att buda på svensk nätutbyggnad, med de från näringslivet sedvanliga hoten om att flytta. Det skulle jag säga är ett tydligt exempel på att Börje Ekholm inte bryr sig om Sveriges intressen, (om än han säkert skulle hävda att han värnar de arbetstillfällen som han själv hotar med att flytta utomlands). Därtill att han inte är villig att riskera något för att ta ställning i just en ”S”-fråga, den om förhållanden i Kina som är en stor marknad för Ericsson.
Ett annat exempel är Hennes & Mauritz som inte räds att, högst aktuellt och i min mening lågmält, faktiskt ha en åsikt om en av de marknader där bolaget är verksamt – Kina. Då i kontexten att H&M uppgav att de såg allvarligt på människorättsfrågor och av den anledningen valt att inte köpa insatsvaror från en specifik region i Kina. När det begav sig gav inte uttalandet någon större effekt förrän Kina i ljuset av EU-sanktioner valde att göra det till en fråga. Ett bra exempel på att faktiskt bry sig om ”S”, som nu kan kosta bolaget, i det korta perspektivet, i form av tillfälligt lägre försäljning i Kina. Och hur reagerar aktiemarknaden? Med oro och fallande aktiekurs. Som om någon hade trott någonting annat.
För mig ser det ut som att ESG-trenden i aktieperspektiv är föga mer än ett svepskäl för att ge vissa bolag högre värderingsmultiplar än andra, men när det väl kommer till kritan är det inget som premieras. Det är sorgligt. Inte minst då det inte finns något saltsjöbadskonkordat som gör företagens roll mer strikt ekonomiska och lämnar politiken därhän. Tvärtom arbetar alla stora företag aktivt med att få större politiskt inflytande och där det behövs också politiskt stöd, inte minst när det gäller utlandsrelationer. Men man kan ju inte både äta kakan och spara den så i den värld vi lever, med företag som stora politiska intressen, är det väl rimligt att de också tar ansvar för detta? För företagen själva, i alla fall storföretag, har ju i decennier själva drivit på för att få mer politiskt inflytande, inte tvärtom.
Den här texten publicerades i tidningen Börsveckan i nummer 14 den 6 april.
Återigen, jag är ingen anhängare av att allt ska politiseras, men nu lever vi i denna värld. Och i ett börsperspektiv tycker jag detsamma – att vi bör sträva efter att vara konsekventa. Om ESG är viktigt på riktigt bör vi premiera de bolag som sticker ut i positiv bemärkelse, även till priset av kortsiktigt lägre lönsamhet. Och jag menar kortsiktigt. För på lång sikt är jag övertygad om att bolag där ledningen vågar visa styrka även när det är tufft också är bättre rustade att möta utmaningar på marknaden än bolag som leds av opportunister. Och i samma långsiktiga perspektiv tror jag också att det lönar sig att våga ta ställning och vara strategisk. I exemplet med Kina är det en nation som tar men inte ger, och att då vara eftergiven kommer kosta i långa loppet. I det perspektivet framstår H&M som en klart mer attraktiv investering än Ericsson.
