”Alla” använder en mobiltelefon, som har blivit centrum för vår kommunikation, men likväl är det svårt att kapitalisera på trenden för operatörerna.

Vid årsskiftet 2016/2017 fanns det 14,6 miljoner telefonabonnemang i Sverige. 85 procent av Sveriges yta har mobiltäckning och i praktiken 100 procent av den befolkade ytan. Mer än 99,99 procent (!) av alla hushåll och arbetsplatser har en internetuppkoppling om minst 1 Mbit/s och det finns drygt 10,4 miljoner privata internetabonnemang.

Under 2016 överfördes 639 000 TB (terabyte) data, vilket var en ökning med hela 35 procent jämfört med 2015. Fiberabonnemangen ökade med 19 procent, antalet mobilabonnemang med mer än 1 GB data ökade med 15 procent och IP-tv ökade med 12 procent. Just ökningen i datatrafik är remarkabel. För tio år sedan så var den samlade datatrafiken i mobilt bredband knappt 20 000 TB. 2016 var volymen nästan 300 000 TB.

Ja, det går att fortsätta att rada upp siffror som alla pekar i samma riktning: mobiltelefoni och bredband är numer en etablerad, för att inte säga grundläggande, funktion i samhället, som dessutom växer kraftigt. Men trots detta så lyser tillväxten med sin frånvaro hos operatörerna i Norden. Konsensusprognosen för de stora, nordiska telekomoperatörerna, är att omsättningen under 2018 kommer att öka med en procent under 2018.

Det framstår som lite av en paradox, men förklaringen är ganska enkel. I takt med att internetpenetrationen ökar, liksom dataanvändningen i mobiler, så sjunker styckkostnaden (dvs priset per dataenhet). Och summan av dessa två krafter, volym och pris, balanserar nära noll. Så har också varit fallet under de senaste åren. 

Men inom denna till synes statiska marknad finns stora förändringar mellan olika segment. Inom exempelvis fast bredband så växer fiber och fiber-LAN kraftigt samtidigt som xDSL tappar mark och Kabel-TV ökar något. Så för operatörerna är det viktigt att hela tiden fortsätta investera och vara starka inom de segment som växer, samtidigt som man måste avveckla de segment som krymper.

Det tydligaste exemplet är givetvis fast telefoni som i dagsläget når omkring en av tio svenskar, från att ha varit i princip 100 procent för ett par decennier sedan. Således handlar det om att både gasa och bromsa för operatörerna på hemmamarknaderna. Och för att finna tillväxt så handlar det om expansion utomlands, vilket i många fall visat sig vara lättare sagt än gjort.

Telias ”äventyr” har ju som bekant tagit sin ända i förskräckelse med mutbrott och diverse skandaler. Och även de innehav som är solida, såsom Turkcell, har varit besvärliga med en minoritetsposition och problem med att få ut kassaflöde ur investeringen.

Norska Telenor hade liknande problem i Östeuropa med Vimpelcom och har även gått på pumpen i förvärv, i Telenors fall i Indien där ett förvärv som initialt såg bra ut visade sig vara mer besvärligt än väntat. Så att expandera utomlands har inte varit så lätt för operatörerna, om än att det också finns framgångscase, såsom Millicom.

De nyckeltal som vi anser vara särskilt viktiga för operatörerna handlar framför allt om lönsamhet. Eftersom tillväxten är obefintlig är detta en typ av aktier som har mer karaktär av ”kassako” och utdelningsaktier snarare än tillväxt och vinstutveckling.

Därför prioriterar vi nyckeltal som handlar om stabilitet. Så rörelsemarginalen är viktig, liksom balansräkning och nettoskuld. I samma anda är den mest intressanta värderingsmultipeln rörelsens värde i förhållande till rörelseresultat före av- och nedskrivningar (ev/ebitda). Och, slutligen, det kanske viktigaste av allt, direktavkastningen. I tabellen nedan listar vi de nyckeltal som är centrala för operatörerna.

Utifrån dessa kan vi konstatera att tillväxten som förväntat lyser med sin frånvaro, samtidigt som lönsamheten är hög för de flesta, med Tele2 på solklar jumboplats. Tillväxtbolaget Millicom har sämst avkastning på eget kapital och kassakon Elisa är bäst. TDC är närmast att betrakta som en ”run-off” verksamhet med en lönsam men krympande business. Telenor har starkast balansräkning och skandalbolaget Telia har lägst p/e-tal. Millicom är billigast i relation till rörelse och rörelseresultat och Telia har bäst direktavkastning.

Så för den som vill investera i stabila och höglönsamma bolag finns det definitivt någon operatör som kvalar in. I veckans nummer analyseras flertalet av de nordiska telekomoperatörerna. Trevlig läsning!

Den här analysen publicerades i tidningen Börsveckan i nummer 46 den 13 november. Läs mer om Börsveckan.