Återtåget på börsen fortsätter och Stockholmsbörsen har nu passerat 20 procent ned sedan årsskiftet. I det läget är det naturligt att ifrågasätta det kloka i att ligga lång i aktier. Men problemet för många är att plågan att sälja innehav som rasat i värde grumlar omdömet.

Ett klassiskt ordspråk i börssammanhang är att man klipper vinnare för tidigt och rider förlorare för länge. Det senare, att man envist håller fast vid svaga aktier, beror oftast på att det svider att ifrågasätta sina egna investeringar och realisera en latent förlust. Istället är det lätt att övertyga sig själv om att "det vänder upp" och så länge förlusten inte realiserats kan den ju nå plus. Någon gång.

Men logiken haltar. Visst gör man ingen de facto förlust så länge en aktieposition inte realiserats, men samtidigt låser man in pengar som kan användas till alternativa investeringar med bättre förutsättningar, något som bland ekonomer kallas "alternativkostnad". Det innebär att man genom ett beslut stänger möjligheten för andra, potentiellt bättre.

Ytterligare ett problem som uppstår när man väl valt en position är att man blir mentalt låst vid positionen och det ingångsvärde man hade vid köpet är det värde man jämför med alldeles oaktat om ny information framkommit som gör aktien mer eller mindre värd. Ett mer rationellt sätt att tänka på sina innehav skulle vara att fråga sig "vill jag köpa den här aktien idag" även om de innehav man redan sitter på. För att behålla en aktie är ju i stort sett detsamma som att man "köper" den om igen. Men allt detta är nog så lätt i teorin och desto svårare i praktiken.

Därför är kontanter den överlägset bästa placeringen när man behöver tänka om och man tänker många gånger bättre med "cash" än när man väl äger en aktieportfölj. Med en likvid position är man inte låst i någon riktning och man har inte några mentala bindningar till vare sig någon enskild aktie eller strategi. Ett bra exempel är den amerikanske tradern Ed Seykota som var en pionjär inom systemtrading. När hans strategier inte fungerade så realiserade han samtliga sina innehav och gjorde ett uppehåll. Logiken var enkel. Lika viktigt som att hitta vinnaraktier är det att undvika förlustaffärer. Och när ens strategier inte fungerar så måste något ändras, och det görs lättast när man är helt likvid.

Så trots att det bär emot är det ofta en bra idé att realisera sina innehav när man saknar en tydlig strategi eller uppfattning om börsen. Så trots att det kan kosta en att realisera sina positioner kan det ibland vara värt det. För då slipper man dels att tappa mer i värde på svaga aktier och framför allt ger man sig själv en ärlig chans att tänka om.